Bärplockaren.

Si hörr han bär säg åt. Te lingonrise, vä gamberna. Stöpplet å vrangt, sä illa dä låt,

han könn fäll int annelensch merna,

Menbära är ti hinken dä ändå kan bli. Öm han ä jeren å väldans sä envis.

Fast dä ä ett väldans besmi å fo ne gå lätt på na vis.

Men bära ä fögan gött å ha, då vinterdaga bli lang.

Men dä ä no rakt söm de ska va, i alle sorts sammanhang.

Sä han fortsätt å gå däri rise, hörr vrinket å vrångt dä än är.

Fö han tänk på ne hänn vise: Dä ä fäll söbben å nåppe na bär.

ä ä bra för krappen å berna, ä för bära söm å gött å ha

Sä därför vell jäg fäll merna, nåppe bära ä fögan bra.