Vatten.

För några dagar sedan var det ett inslag i Rapport som berörde mig oerhört. Man visade en fattig libanesisk kvinna med ett tvåårigt barn som dog i hennes famn på grund av avsaknad av friskt vatten Hans död orsakades av en kombination av törst och svält. Kvinnan var helt uppgiven eftersom hon saknade möjligheter att förhindra hans plågsamma död.'Denna oerhört hopplösa situation delar han med 3,1 miljoner andra barn varje år.

Det som visades är således inte något unikt fall utan sker stundligen och dagligen runt om i vår värld. Bristen på friskt livgivande vatten leder tyvärr allt oftare till en utdragen plågsam död. Komplicerade miljöförändringar leder samtidigt till omfattande svältkatastrofer. Dessvärre är det också så att det kan inte skönjas någon förändring till det bättre. Tvärtom är det så att det verkar bli allt mer kaosartat.

Varje gång vi fyller våra matkassar på affären eller häller upp ett glas livgivande vatten borde vi sända mer än en tanke  på alla de områden runt om vårt klot där betingelserna för ett fullvärdigt liv helt saknas. Och jag ser heller ingen slutgiltig lösning som kunde förändra det hopplösa förhållandet. En sann och öppen demokrati som eventuellt på sikt kunde medverka till en förändring finns tyvärr inte. Därtill är människan alltför egoistisk och stridsbenägen. Det finns till exempel många land i  Afrika som är oerhört rika på naturliga tillgångar som kunde vara ett  medel att bygga ett välstånd på. Men som i stället göder en korrumperad och egoistisk maktelit.

Visst skriver vi alla under på att en förändring till det bättre kunde vara berikande för oss alla. Men tyvärr verkar det fortfarande vare endast en döm.