Neurosedyn.

Den globala pandemin orsakad av coronaviruset covid 19 har drabbat praktiskt taget alla länder världen över. Vissa områden har sargats synnerligen omfattande. Även om vi i Sverige för närvarande har minskad smittspridning är det ännu inte dags att blåsa faran över. Den senaste tiden har nya fall konstaterats i vissa regioner vilket innebär skärpt vaksamhet.

Troligen kommer inte en bestående vändning att ske förrän man har forskat fram ett effektivt vaccin mot viruset. Men det kommer troligen att dröja en rätt lång tid än innan ett sådant preparat kan börja lanseras. Numera är man ytters noga med att testa läkemedel på grund av risken för biverkningar. Det är nämligen en omfattande process innan man har minimerat alla risker så att man vågar injicera det i folket världen över. När den tiden kommer rör det sig om miljontals tillfällen till vaccination. Förberedelser har gjort för att säkerställa tillgången den dag det kan anses kunna brukas.

Jag erinrar mig en läkemedelsskandal som skedde för nära femtio år sedan. På 1960-talet lanserade Astra, i samarbete med ett tyskt läkemedelsföretag. ett nytt sömnmedel som gick under namnet Neurosedyn i Sverige.  Det skulle ersätta ett sämre verkande. På våren 1962 kom allt fler larm i olika länder om att många barn fötts med missbildade armar och ben. Det var början på vad som i Sverige kom att kallas neurosedynskandalen. I dåvarande Västtyskland hade en medicin, Thalidomid, mot sömnproblem och illamående hos gravida kvinnor lanserats. I Sverige tillverkade Astra denna lilla tablett under namnet Neurosedyn. De ansvariga myndigheterna i Sverige vid denna tid, Medicinalstyrelsen, hade 1959 godkänt preparatet.

I dag kan man undra hur det var möjligt att släppa fram ett läkemedel som hade så svåra biverkningar. Medicinalstyrelsen hade ju trots allt godkänt denna medicin.  Då hade man ingen aning om att läkemedel kunde skada ett foster på det här viset. Det var något helt nytt. Då hade man inte de övervakningsmöjligheter som finns idag. Så även om de första fallen inträffade redan i slutet av femtiotalet så inträffade de på olika håll i världen och man förstod inte vad som låg bakom dem. De svenska myndigheterna var vid denna tid inte tillräckligt kunniga och tog också för lätt på att informera i läkemedelsfrågor.

Efter den omfattande läkemedelsskandalen påbörjades en lång och segt utdragen skadeståndsprocess som efter ett antal år slutade i förlikning och de drabbade fick ett rejält skadestånd.

I början av 1970-talet var jag ledare vid ett juniorläger i Drömme. Vid det tillfället var det en av deltagarna, en pojke, som tillhörde de som skadats. Den vänstra armen var bara ett litet fingerlikt utskott och således till ingen nytta, Den högra var turligt nog fullt normal och väl användbar. Man talar ibland om "kroppens visdom". Förmågan hos denna enda arm var nämligen i rikt mått utvecklat. Ingen var till exempel så skicklig i att kasta pil som han. Bortsett från missbildningen var han en fantastisk kvick och alert grabb. För att få lite lugn och ro ficka han sova hos mig i husvagnen. Han kallade alltid mig för "Göran Persson". Jag undrar bara hur det har gått för honom i livet.

.