En bostadsfastighet.

Byggdes för Kalle Nordlunds räkning. Han var skogsarbetare åt Mo och Domsjö. Nu pensionärsboende  

En skildring mellan fakta och fantasi.

Del 1. Inledning.

Jag har en längre tid umgåtts med tanken att, så långt det är möjligt. teckna ner det jag kan och vet om Nils-Erik Johansson. Han var en av de tre syskon som i mitten av 1800-talet fick möjlighet att förvärva var sitt torp i Långviksmon.  De kallades i dagligt tal för "motorpara". Han var även min farmors far. Hans dotter Brita Maria var gift med min farfar Johan Lundberg, De var kusiner så till vida att Johan Lundbergs mor, som också hette Brita, var syster till Nils-Erik.

Skildringen bygger i viss mån på det som min mamma Signe berättade om honom  samt en del andata som fakta. Hon växte i stort sett upp i Långviksmon hos Nils-Erik. Mor Signe föddes i Långvattnet och var en tiondel av Janne Edins familj. Hennes mor Lisa Johanna var en halvsyster till Nils-Erik. Eftersom det drällde av ungar i den lilla torpstugan i Långvattnet fick Signe, som också hade en tvillingsyster, redan i tidig ålder hemvist hos sin morbror i Långviksmon. Men det var inte för att uppleva några sötebrödsdagar utan hon fick arbeta som "lillpiga" och på så vis göra rätt för sig. Hon berättade att hon redan i unga år av och till ensam fick mjölka gårdens kossor.

De tre syskonen med var sitt torp bidrog på ett markant sätt till att Långviksmon  blev till. De uppodlade marken väster om Storsjön. Fast mycket av den bestod av sandjord fick de ändå sin äring från den lättodlade jorden. Genom ständig jordförbättring med gödsel som var blandad med myra och torvströ blev det så småningom lättarbetad mylla som gav hyfsade skördar. Särskilt potatisen trivdes bra i den gynnsamma och lätta myllan. Genom gynnsamt klimat om höstarna fick de även bra kornskördar.

Fortsättning följer någon i kommande blogg

Lomvägen,

Huset byggdes för Albert Nylanders räkning i samband med att vägstationen inrättades. Han var anställd vid vägverket som chaufför.

Byggnaden är i dag bebodd av en ny ägare och väl underhållet.

Familjebostad.

Huset byggdes ursprungligen av Bröderna Lundberg för Sixten Lundbergs räkning. Han var banarbetare och bror till Esra Lundberg, min pappa. Sixten var således min farbror. Huset bebos i dag av köpare i andra led.

Nytt lexikon på gång.

Kan inte undgå att i min blogg kommentera uppgiften som förekom i TV häromdagen. Man är nämligen på gång att sammanställa en ny dialektal ordlista omfattande hela Sveriges olika dialekter. Då är det angeläget att också våra lokala dialektord kommer med på något sätt.

Simon Mattebo gjorde på sin tid ett mycket bra arbete när han sammanställde den ordlista på mer än två tusen ord som han framställde. Den har blivit för mig ett osvikligt stöd med att finna ord för konversationen i Björna. Jag är övertygad om att de som håller på med den nya ordlistan även skulle ha nytta av hans verk. Jag kan också nämna den doktorsavhandling som gjordes i mitten av artonhundratalet.

Det måste ju vara ett gigantiskt arbete med den nya listan. Vad som framkom i reportaget i TV är att det finns ett omfattande underlag för denna lista i form av alla lagrade förteckningar som visades. Jag tror att projektet kommer att ge sysselsättning ett antal år framåt.

Någonting jag tycker var positivt var att den kommer även att framställas i digital form. Tänka dig att en gång i framtiden ha alla Sveriges dialektord i ett litet minnesformat. Det vore enkelt och fint. Jag hoppas att få uppleva den dag då verket är färdigt.

En gammal affärsfastighet.

Fastighetens byggherre var handelsmannen Gunner Sehlin om bedrev diversehandel i Långviksmon under ett par decennier. Efter att affären upphörde bedrevs under en kortare tid godistillverkning i byggnaden. Är i dagsläget tämligen förfallen då den är helt övergiven.

Vikten av verklig vila.

När jag tillsammans med Järvedsfamiljen satt  på altanen vid fritidshuset i Hemsjön och njöt av denna avstressande miljö kom vi att samtala om hur viktigt det är med verklig vila för kropp och själ. Jag har nog behandlat ämnet i någon tidigare blogg men tycker det är så intressant och framförallt viktigt att jag tar upp det igen.

Stressrelaterat utmattningssyndrom.

Fler och fler råkar ut för ovanstående sjukdomstillstånd. Det benämns i dagligt tal som "att gå in i väggen". Ett sjukdomstillstånd som tar lång tid att komma ur. Det kan ta flera år. Det finns naturligtvis flera orsaker till dilemmat, men en orsak är sannolikt avsaknaden av meningsfull vila. Många har inte förmågan att effektivt koppla bort alla stressfaktorer under den tid som är avsatt för vila. Arbetslivet har också förändrats så till vida att det numera innehåller större andel av psykiskt påfrestande moment. Förr i tiden var det mer tungt kroppsarbete som gjorde att man mer eller mindre tvingades till vila.

Viktigt att ta till vara viloperioderna

Min pappa Esra var under sin krafts dagar en hejare på att arbeta. Han kunde utföra gigantiska arbetspass med mursleven. Han gick närmst som en maskin. Men han kunde också konsten att vila. Och då kopplade an av ifrån allt arbete. Till exempel under soliga sommardagar kunde han sitta i solskenet och bara slappa. Han kunde också konsten att vara lat. Under senare delen av somrarna blev hans hy närmst bronsfärgad. Även för yrkeschaufförer är vilotiden strikt reglerad. En sådan kan inte sätta sig i en lastbil till exempel stoppa i förarkortet och köra i väg. Har man inte tillräcklig vilotid startar inte bilen.

Viktigt med en avstressande miljö.

Vilan underlättas markant om man kan ha tillgång till en miljö söm avskärmar alla orostankar. Vilan blir så mycket effektivare om man under den tiden kan koppla bort alla tankar på arbetet. Oroliga förhållanden som inverkar störande på fritiden har också en envis förmåga att sabotera en effektiv vila.

Hjärtats vila.

Hjärtat är en förunderlig mekanism som har förmågan att arbeta uthålligt även under ett långt liv. Det är en av de mekanismer som utvecklas tidigt i fosterstadiet och är en av de sista som ger upp vid livets slut. Men det åstadkoms inte utan vila. Mellan varje pulsslag har hjärtat nämligen en viloperiod då det syresätts och får ny kraft,

Det är en förmån att vara lat ibland.

Jag känner själv i min pensionärstillvaro hur lätt det är att stressa upp sig. Nu skall jag göra det och nu skall jag göra det. Ofta blir små bagateller embryon till en allt för stressig tillvaro. Ibland måste jag säga till mig själv att vara lat, Världen går inte under om du gör ingenting någon dag emellanåt. Då kan en solig dag i Hemsjön vara medicinen. Med det vill jag påminna alla mina bloggdiggare om nyttan att vara lat emellanåt.

Augustisol över ljuva trakter.

Har tillbringat en dag vid mitt älskade fritidsställe tillsammans med Thor-Leif, Kristina och Johan. Det var en varm och solig dag och vi njöt verkligen av det vackra vädret och miljön. Jag hade bestämt mig för att verkligen t en riktig vilodag efter allt jäkt med vedhuggning och annat. När de övriga var borta vid bastuflotten och badade satt jag i min sköna vilstol och sov mest hela tiden.

Med den nya "spången" som färdigställts kunde jag använda rullator hela vägen och det underlättade avsevärt vad gäller promenaden dit och tillbaka. Det  är en värdefull tillgång för en som har lite "gubbiga" ben. Trots min föresats att ta det lugnt kunde jag inte avhålla mig ifrån att plocka en del blåbär som det finns rikligt av på stugtomten.

Jag tror att det även för en pensionär i "riskgruppen" är bra att stressa av en stund på ett så förnämligt sätt. Det är verkligen att bra sätt att ladda batterierna.

Bifogar några bilder.