En skildring mellan fakta och fantasi.

Del 1. Inledning.

Jag har en längre tid umgåtts med tanken att, så långt det är möjligt. teckna ner det jag kan och vet om Nils-Erik Johansson. Han var en av de tre syskon som i mitten av 1800-talet fick möjlighet att förvärva var sitt torp i Långviksmon.  De kallades i dagligt tal för "motorpara". Han var även min farmors far. Hans dotter Brita Maria var gift med min farfar Johan Lundberg, De var kusiner så till vida att Johan Lundbergs mor, som också hette Brita, var syster till Nils-Erik.

Skildringen bygger i viss mån på det som min mamma Signe berättade om honom  samt en del andata som fakta. Hon växte i stort sett upp i Långviksmon hos Nils-Erik. Mor Signe föddes i Långvattnet och var en tiondel av Janne Edins familj. Hennes mor Lisa Johanna var en halvsyster till Nils-Erik. Eftersom det drällde av ungar i den lilla torpstugan i Långvattnet fick Signe, som också hade en tvillingsyster, redan i tidig ålder hemvist hos sin morbror i Långviksmon. Men det var inte för att uppleva några sötebrödsdagar utan hon fick arbeta som "lillpiga" och på så vis göra rätt för sig. Hon berättade att hon redan i unga år av och till ensam fick mjölka gårdens kossor.

De tre syskonen med var sitt torp bidrog på ett markant sätt till att Långviksmon  blev till. De uppodlade marken väster om Storsjön. Fast mycket av den bestod av sandjord fick de ändå sin äring från den lättodlade jorden. Genom ständig jordförbättring med gödsel som var blandad med myra och torvströ blev det så småningom lättarbetad mylla som gav hyfsade skördar. Särskilt potatisen trivdes bra i den gynnsamma och lätta myllan. Genom gynnsamt klimat om höstarna fick de även bra kornskördar.

Fortsättning följer någon i kommande blogg