Odlingsbar mark.

Efter 1809 års krig och följande fredsslut begynte en lång tid av fred i Sveriges historia. En fred som varar än i dag, Vid fredsslutet förlorade vi Finland som naturligtvis var en kännbar förlust. Men vid den tiden myntades det talesätt som proklamerade att vi skulle bygga ett Finland inom Sveriges gränser. Detta skulle ske genom att nya marker skulle uppodlas för befolkningens försörjning.

Nya marker tas till vara

Det visade sig med tiden att det i en del områden att det stötte på vissa svårigheter eftersom det samtidigt skedde en markant befolkningstillväxt. Det bidrog till att många svenskar sökte en ny tillvaro genom att emigrera till andra länder, främst Nordamerika och Kanada. Eftersom det i våra trakter fortfarande fanns stora områden som ännu inte var uppodlade drabbade emigrationen under artonhundratalet inte oss i någon större mening. Långnäset en udde som sträcker sig långt ut i Storsjön var föremål för uppodling vid den tiden. Familj efter familj, generation efter generation hade möjlighet att finna bärig försörjning genom nyodlingar.

Tre familjer dominerade Långviksmon

Vid den tiden förvärvade i första hand tre familjer torpställen på Mon och beredde ny åkermark genom nyodling samt utnyttjade befintliga myrar till grödor åt de kreatursbesättningar som kom att utgöra basen för deras försörjning.. Efterhand fick de benämningen "MOTORPARA" . De blev med tiden en betydande grupp med stort inflytande i dåtidens samhällsstruktur. Huvudmannen i en av dessa familjer som danade samhället hette Nils-Erik Johansson och var min farmors far. Hon gifte sig med sin kusin Johan Lundberg som var banvakt i Mattarbodum.

Nils-Erik Johansson story

Jag har vissa planer på att i min blogg beskriva honom och hans liv i den mån jag har berättelser och minnen från den tiden.Det kan också till en viss del bygga på vissa andata. Jag mötte honom aldrig personligen eftersom han dog två år innan jag föddes,men har hört många beskrivningar och händelser från hans från hans leverne. Dessa berättelser emanerar främst från min mamma Signe som från tioårsåldern  och allt framgent kom att växa upp i familjen. Nils-Erik var nämligen hennes morbror. Storyn kan samtidigt bli en liten dokumentär från Långviksmon förr i tiden. Väl bekomme.