Pandemiinfluerat läge.

Vädret.

Den vädertyp som dominerat den senaste tiden verkar vara en trend som håller i sig även under julhelgen. Här uppe på Tallbacken började dagen med snöfall som senare övergick till regn. Effekten av den utvecklingen blev att den snö som föll i morse den smälte bort under dagens regn. Eftersom det även framöver kommer att verka på liknande sätt kan man misstänka att snömängden inte kommer att öka nämnvärt.

I nuläget är det svårt  påstå att det beror på någon förändring i miljön. Historiskt sett har det av och till varit liknande förändringar i de vädermässiga förhållandena. Eftersom rådande vädertypen med dis och dimma i kombination med årstidens  korta dagar genererar ett kraftigt underskott av det ljus som vi människor är så beroende av kan det göra att vi mår sämre. Med uppenbar risk för underskott av D-vitamin till exempel. Längtan efter solljus är således något naturligt och nödvändigt.

Coronaläget?

Jag är fortfarande förvånad över att de hårdare restriktionerna som införts vad gäller umgänget inte har fått någon större effekt på smittspridningen. Det verkar som en stor del av befolkningen inte bryr sig om att följa råden. Det talades tidigare om att en så kallad flockimmunitet skulle i viss mån begränsa pandemin. Numera är det tämligen tyst om den saken. Om man ser till det nuvarande läget kommer vi troligen under en väldigt lång tid vara påverkade av det illvilliga viruset. Ty även om vi efter årsskiftet kommer att börja använda ett verksamt vaccin är inte heller det någon snabbt verkande åtgärd. Det tar troligen många månader, ja, kanske ett år, innan det har nått full effekt. Och kanske blir vi inte heller förskonade från ett nytt sarsvirus.

Påverkan på arbetslivet.

För att i viss mån motverka smittspridningen arbetar många från sin hemmiljö. Men det är inte alla som i sina yrken har sådana förutsättningar. På Strängbetong, och även inom andra industrier är det hart när omöjligt att jobba hemifrån. För att de skall kunna leverera sina produkter fodras det att arbetarna är fysiskt närvarande. Jag har ingen aning om hur de löser det men det produceras oherrans mängd betongbalkar och håldäck. Om de kanske är särdeles skickliga på att följa FHM-s råd att ständigt hålla avstånd och stanna hemma om man känner sig sjuk. Hur det är med att tvätta händerna måste jag låta vara osagt.

Betydelseförklaring.

1.   Hartbett = Hårt bett. Sägs om gräs som lien har svårt att bita på.

2.   Haije = Hojta. Ropa.

3.   Halmen = Holmen

4.   Hamlet= Något efterbliven.

5.   Hantamma = Hantera.

6.   Hars´n = Halsen.

7.   Haxlett = Lägligt.

8.   Hôgfäll = Gilla. Föll i smaken.

9.   Hôrves = Rysa. Ryser.

10.  Huvella = Högsommartid mellan vårbruk och slåtter.

11.  Håmes = Grimasera.

12.  Häarn. = Hädan. ex: He däg häarn pajk.

13.  Härmlet = Förargligt.

14. = Hösik = Annan for av hyska.

15.  Hörää = Hur är det.

Visst längtar vi till ljuset?

Det är absolut något alldeles uppenbart att vi människor är starkt beroende av ljuset omkring oss. Att ständigt leva i mörker är något destruktivt för alla levande varelser. Det har berättats att till exempel hästar som placerats i ständigt mörker nere i gruvor efter en tid blir blinda. Ögonen är beroende av ljuset för att fungera.

Under den mörka tiden innan solen vänder och ljuset kommer åter strävar vi efter att kompensera med andra ljuskällor. Därför tror jag att de många ljusen som tänds i advents och juletid inte enbart har dekorativt syfte utan att de också i någon mån bidrar till vårt välbefinnande. Och visst längtar vi till den tid då dagarna blir längre och ljuset kommer åter med solvarma dagar.

En liten nyskriven dikt får illustrera.

Midvintertid.

Kort är dagen i midvintertid, skymningen kommer snart

Dunkelt är ljuset i dal och lid någonting uppenbart.

Långt till den tid då dagen vänder, vår längtan är vänd emot ljuset.

Mörkret är tungt över våra länder, allting är stelt och fruset.

I våra bröst en längtan bor att åter det kommer en vår.

Att ännu en gång det grönskar och gror och ängen blommande står.

Men än får vi bida och lida, en tid innan växlingen sker.

Då dunkla dagar blida ljus och hugsvalelse ger.

Bofinkvägen.

Nedanstående fastighet är ursprungligen byggd av Alfons Persson som familjebostad. Efter honom har ett antal ägt bostaden.

Va kanne ha för betydels?

1.   Hartbett =

2,   Haije =

3.   Halmen =

4.   Hamlet =

5.   Hantamma =

6.   Har´n =

7.   Haxlert =

8.   Hôgfäll =

9-   Hôrves =

10.  Huvella =

11.  Håmes =

12.  Häarn =

13.  Härmlet =

14,  Hösik =

15.  Hörää =

En helt vanlig dag.

Väderläget.

Nu är det årets mörkaste tid, en dryg vecka kvar till vintersolståndet då det vänder emot ljusare tider igen. Den idel gråmulna vädertypen som varat nu en längre tid förstärker upplevelsen av mörker. Jag tycker ett det inte hinner ljusna innan det åter skymmer. Bristen på aktiv sysselsättning bidrar även till att förstärka intrycket. Men det är som det ideligen proklameras; det är att hålla i och hålla ut.

Den senaste veckan har det regnat nästan varje dag, Inte några stora mängder men ändå ger det ett intryck av att det inte finns något slut. Alldeles liksom Coronakrisen. Men det är fortfarande väldigt milt för årstiden och om det fortsätter månaden ut blir det väl åter värmerekord liksom i november.

Träning.

För att hålla igång har jag riggat upp min träningscykel, Jag försöker cykla på den någon mil varje dag. Men det gäller att inte gå på för hårt heller. Då säger mina benmuskler ifrån. Men jag märker att det ger en viss effekt. Eftersom det nu åter är barmark efter gatorna brukar jag även ta någon träningstur med "Bisse". I övrigt är jag tämligen stationär och undviker kontakter som jag klassar som mindre säkra.

Covid19.

Från "Kejsaren" (läs Fahlén) har utgått ett påbud om att hala Sverige skall följa de stränga regler som gäller för umgänget med våra medmänniskor. Jag tycker att de är så pass omfattande att om alla skulle följa dem till punkt och pricka skulle vi vara smittfria bara efter ett par veckor. Men trots detta ökar antalet angripna ständigt till nya toppnoteringar. Det är för mig en ekvation som inte går ihop. Det talas ju också om att varje person skall vara i sin egen "bubbla". Var någonstans den bubblan finns har jag hitintills inte lyckats fastställa.

En utmaning.

Jag planerar att under lördagen operera något lita utanför "bubblan". Det är nämligen så att familjen Lundberg från Järved planerar att komma upp till Långviksmon och "baka jul". Under förutsättning att bagarstugan är ledig, och det tror jag att den är, blir det således den dagen de "tar sig fram med bak". Thor-Leif har ett eget förunderligt recept på mjukt tunnbröd medelst vilket han bakar läckert julbröd. Jag skulle nog kunna tänka mig att i alla fall medverka i rörelsen på ett eller annat sätt. Vi får väl se! 

Bofinkvägen.

På den tomt som dagens fastighet är byggd fanns förut ett äldre hus som förutom bostad inrymde lokal för ett snickeri. Det var Anders (Ante) Andersson som under 1930 och 40-talen bedrev snickeri. Han snickrade bland annat möbler för bygdens befolkning. Jag har i min ägo ett antal stolar som han har förfärdigat.

I dag finns på den tomten ett relativt nybyggt hus som bland annat inrymmer en bilverkstad.

Villa efter Bofinkvägen.

Villa byggt som egnahem för vägarbetaren Ossian Olofsson. I samband med vägverkets etablering i samhället flyttade ett antal vägarbetare till bygden och byggde sig bostäder för sig och sin familj. Här en sådan. Fastigheten är i dag bebodd.