En förväntningens tid.

Förr i tiden var det inte något julfirande före julafton. Man tog inte ut julen i förskott vilket har blivit vanligt i vår tid (även om det i år skett en begränsning på grund av pandemin). Vanligtvis serveras det julmat redan i början av december och många mässor och marknader sätter fokus på julfirandet redan tidigt. En del affärer och köpcentrum har julsakerna framme redan i slutet av november. Skyltsöndan i början av december var oftast starten av julförsäljningen.

Dagen före julafton var en förväntningens tid. Då var de sista förberedelserna inför julafton i full gång. Julskinkan var kokad och griljerad, syltor och aladåber färdiga. Lutfisken låg färdig i det sista sköljvattnet. Kalvsteken tagen ur ugnen. Färdiga var också de övriga av julbordets frestelser. När vi barn gick till sängs kvällen före julafton var den lilla bostaden ännu näst intill ett städningens kaos. Allting var upp och ner. När vi sedan vaknade på julaftonens morgon var allting iordningställt. Alla trasmattor lyste upp golven i de olika rummen. Granen var på plats och färdig för att dekoreras med alla prydnader..

                                                   DÅ VAR DET JUL!

Då är det dags för gran.

Till julförberedelserna hörde naturligtvis också att skaffa en  gran. Det var ett viktigt inslag i  pyntandet inför julen.

Det var av naturliga skäl pappa Esra som varje år fick i uppdrag att bege sig till skogs för att eventuellt träffa den finaste och jämnaste gran som någonsin existerat. Till  skogs, var detsamma som att finkamma morfar Nils-Eriks ägor. Dessa ansågs nästan som sina egna.

Att finna en gran var ingen lätt uppgift eftersom det inte dög med vilken gran som helst. Den skulle vara lämplig i storlek, ha fina och gröna barr, alla grenar skulle var jämna och fina så att den hade en jämn och konisk form. Helst skulle den inte finnas allt för långt ut i skogen för transporten skull. Det hände av och till att uppdraget tog nästan hela dagen i anspråk.

Väl hemkommen med ett godkänt exemplar ställdes den i fabriken för att tuktas till rätt höjd och sättas på fot. Under min allra tidigaste barndom på trettiotalet var det bara en enkel fot av korslagda träbitar. Ett antal år senare inhandlade vi en julgransfot med möjlighet till bevattning..

Granen bars inte in förrän julaftons morgon då den kläddes med massor av olika julgransprydnader. Till att börja med hade man ingen elektrisk julgransbelysning. Den pryddes med vanliga stearinljus som inte tändes så ofta på grund av risken för att det skulle ta eld. Men visst var det stämningsfullt med levande ljus.

När man inte hade möjlighet att ge den vatten tog det inte så lång tid innan den började barra. Vid tjugondagjul, när den skulle dansas ut var den ingen vacker syn. Men visst var den ett viktigt inslag i ett traditionellt julfirande.

sa gumman och vände särken på julafton.

Som jag berättade förut bodde jag med mina föräldrar och bröder i det första huset som togs i bruk till julen 1926. I det huset fanns det bara tillgång till kallt vatten. För att få varmvatten var man tvingad att värma det på vedspisen i köket eller i någon värmare ute på gården. Trots detta var kära mor Signe noga med att vi skulle hållas rena. Med jämna mellanrum tog hon fram det stora plåtkaret (lika stor som ett ordinärt badkar) och fyllde det med vatten som hon värmt i grytor på köksspisen. Sedan var det vi barn som först fick ta del av den renande proceduren. Hon var ytterst noga med att skrubba oss rena på alla delar av kroppen. Efter att vi barn hade fått del av det renande badet var det pappa Esras tur och allra sist mor Signe. Hela tiden värmde hon nytt badvatten. En sådan ritual genomfördes till exempel alltid en av de närmaste dagarna före julafton. Således ansågs det nödvändigt att vara ren inför julfirandet.

1939 flyttade vi in i det herrgårdsliknande hus som pappa Esra hade byggt. En stor och modern byggnad (130 kvadratmeter i två våningar) med centralvärme och varmt och kallt vatten. Ett stort och rymligt helkaklat badrum med badkar , tvättställ och vattenklosett. Vid den tiden när det togs i bruk var det nog bygdens finaste och modernaste byggnad. Med det generösa väsen som mor Signe hade bjöd hon in alla som var hågade att få julbada i det förnämliga badrummet. Genom pappa Esras medverkan eldade han vedpannan i källaren så att det alltid fanns god tillgång på varmt vatten. Det ansågs på den tiden vara näst intill en revolution inom hygienens område.

När hela huset hade färdigställts fick vi grabbar egna sovrum och slapp som tidigare ligga alla tre i samma utdragssoffa i köket. Mamma Signe hade den egenheten att när vi flyttade in i ett nytt hus skulle det också var med nya möbler. Det innebar att många fina gedigna allmogemöbler blev drastiskt förvandlade till pannved och bidrog momentant till en smula varmvatten. De ersattes då med med fabrikstillverkade pinaler som mest bestod av fanér och trälister. Fint och modernt skulle det vara, tyckte hon.

Nu efter mer än åttio år är det fortfarande som jag tycker bygden finaste byggnad med den herrgårdsliknande fasaden och den fantastiska interiören.

Julveckan.

Dan före dan.

Nu är vi således inne i julveckan. På torsdag är det julafton och sedan rullar helgdagarna på. Oavsett hur läget är vad gäller pandemin så kommer helgdagarna att lösa av varandra i rad. Då lägger vi dessa bakom oss och ser fram emot ett nytt år 2021. Inför detta hoppas vi att det skall bli lyckosammare än det gångna. Kanske kommer vi att under det året även få uppleva en vändning vad gäller pandemin.

Väderläget.

Den vädertyp som dominerat nu en lång tid tycks fortsätta även under några kommande dagar. Det snöfall vi upplevde för någon vecka sedan har nu i stort sett smält bort och det är isigt och halt på vägarna i samhället. Enligt senaste prognosen skall det omkring juldagarna bli lite torrare och även lite kyligare väder. Jag tycker det är bättre om det är några grader kallt. Vi har fått nog av regn och blask som bara orsakar halka.

Pandemin.

i de yttersta av dessa dagar har viruset muterat och uppstått i en ny variant. Det har spridit sig i vissa områden i England. Det har inte påträffat några fall i Sverige än vilket föranlett myndigheterna att proklamera inreseförbud för engelsmän till Sverige. Under de närmaste dagarna skall det väl komma de första sändningarna av vaccin till vårt land

under förutsättning att det blir godkänt. I nuläget har jag ingen kännedom om huruvida det kommande vaccinet även är verksamt mot den nyligen muterade varianten.

Julbaket.

Även om familjen Lundberg i Järved var lite trögstartade (anlände vid elvatiden) kunde vi genomföra betinget som planerat. Fram till femtiden på eftermiddagen hade vi bakat ett anta hundra läckra mjuka brödkakor. För min egen del gjorde jag i ordning en deg som bakades till kakor som blir bra att ha på det stundande julbordet. Hembakat färskt julbröd är alltid gott att finna.

Ur minnenas arkiv.

Slörsöndan.

I morgon är det sista söndagen före julafton. Förr i tiden gick den under namnet "slörsöndan". Det var den helgdag då man hade tillåtelse att arbeta med julförberedelserna utan att för den skull lida pin. Från min barndom har jag starka minnen av hur mamma Signe med hängiven iver fejade och donade för att det skulle bli fint inför julen. De första tio åren av mitt liv bodde jag med familjen i den första byggnaden som pappa Esra byggde. Till julen 1939 flyttade vi in i det hus som min bror Gunnar bebor idag. Den ursprungliga byggnaden revs då vi byggde det dubbelhus som vi flyttade in i 1959.

Detta första hus som var inflyttningsklart till julen 1926 var byggt som kombinerad bostad, fabriksbyggnad och ladugård. De första vintrarna innan det 1930 byggdes en ny fabriksbyggnad tillverkades brunnsringar av betong i ett angränsande rum intill bostaden. Byggnadens övervåning utgjordes av en höskulle som packades fullt med vinterfoder till de kossor som hade sin hemvist i en tillbyggnad till bostaden. Dessutom var från början av trettiotalet bygdens telefonväxel inrymd i bostaden. Tala om fleranvändning.

Variabler.

Det lackar mot jul.

Nu är det mindre än en vecka kvar till julafton. En jul som kommer att bli annorlunda än de föregående mycket beroende av den pågående pandemin. Jag erinrar mig att när vi firade den föregående julen hade coronaviruset redan börjat sprida sig otyglat i Kina. I Wohan drabbades många människor och de dog i stora skaror innan  man ens fattat vad det var frågan om. Dessutom försökte man dölja utbrottet varför det till en början ökade ohämmat. Och nu efter ett år ser vi inget slut på dess härjningar.

Här på Tallbacken har jag förberett mig inför helgen. Även om det kommer att bli ett firande i all enkelhet. Igår, torsdag, var en från hemtjänsten och julstädade. Jag hade förberett så till vida att jag hade dammat av alla glasföremål som står på hyllan i stora rummet. Jag hade även dammtorkat bokhyllan och allt som var på den. Jag har ännu inte tagit fram alla julattiraljerna men det tänker jag göra närmare julafton. Något överdåd vad gäller julmaten kommer jag inte förse mig med. Men en del blir det väl.

Julbak.

I morgon kommer vi att baka julkakor i bygdens bagarstuga. Thorleif med familj kommer upp för att även de skall förse sig med läckra hällakakor. Jag kommer inte att göra nån stor deg för egen del. Om jag får lite färskt tunnbröd så pass att det räcker över själva juldagarna är jag mer än nöjd. Men det hör absolut till en traditionell jul att få inmundiga en skinksmörgås med nybakat tunnbröd efter Mary Lundbergs recept. Det är verkligen en del av julen.

Lite ishockeyfunderingar.

Jag följde i kväll en MODO-s match i ishockeyallsvenskan. De spelade en bortamatch mot Tingsryd. Efter lite besvär vann de matchen med 2-4. I onsdags förlorade de en match mot Kristianstad efter mycket urusel insats. På söndag fullföljer de turnén med en match mot AIK.

I dag fick jag frågan: Nå, vad ska du skriva i bloggen i kväll då? Och jag måste ärligen svara: "Det vet jag faktiskt inte. Men det dyker väl upp någon idé. Det har faktiskt hänt vid många tillfällen att i kvällens tysta timma jag suttit vid datorn och stirrat på det vitblanka arket och varit helt i avsaknad idéer. Oftast blir det då något som jag kallar "skåpmat". Så även i kväll. En delvis nyskriven dikt. Håll till godo alla strävsamma bloggdiggare.

När idéerna tryter.

När idéerna tryter och inspirationen är borta.

När inget finns tillstädes, man kommer till korta.

Man vrider och vänder på allra minsta ting,

men ändå i tanken finns alls ingenting.

Kanhända det finns i det fördolda ett frö,

som gör att man omkring sig kan meningar strö.

Men det finns då en risk för ordbajseri,

som inte har meningar med förnuft däri.

Men just i nuläget är det inte så lätt,

att formera former så att det blir rätt.

Man prövar och prövar många olika sätt,

men ändå blir tvingad att slå till reträtt.

Det finns ju en vilja att förväntningar fånga,

på mångsidighetens färdvägar gånga.

Prestera spirituella meningsbyggnader många

som ej kan betraktas som vilsna och trånga.

I botten finns ändå en uppgivenhet,

samt även en portion av hopplöshet,

vilken mynnar i en känsla av uppgivenhet

över meningars totala meningslöshet.

Då är det nog dags att repa nytt mod.

Och energiskt visa en vilja så god,

för att stävja ens svåra idéarmod,

så meningars rad rinner fram som en flod.

Ty i morgon är ännu en gryende dag,

måhända då åter upplever jag,

att det finns idéer för nya tag

för meningsuppbyggnad till allas behag

Då kanhända man formar en lysande mening.

som hos läsaren blir till en sinnets rening.

Och kan bidra till denna ljuva förening

vilken slutligt fullkomnar livets mening.

Något underligt.

Att få till en fullkomlig skrivning

som samtidigt blir en lätt återgivning

av tankens suveräna sinnesupplivning

som ses som en skön varseblivning

på ordens verkliga verklighetsbeskrivning

till nytta för smart målbeskrivning

har hamnat i en vansklig budgivning

om ordens valör och formgivning.

Det kan bli ett hinder för korrekt rapportgivning

till någon som vill nyttja denna beskrivning

som i grunden är en återupplivning

av en suspekt projektbeskrivning

av någon som saboterar en historieskrivning

av sånt som blir fullständig faktagivning

och medverkar till aktiv nedrivning

av meningslösa meningars spridning

av innehållets förfärliga förvridning.

Om man då vill bringa till återupplivning

en del som genom våldsam förvridning

har drabbats av fullständig förvridning

med potent återkommande substitutavlivning

genom konstig kapitelbeskrivning

då man blir tvingad till genial idégivning

som medverkar till verkets trippelavskrivning

av allt som inte kan bli till återgivning,

till exempel de meningar som genom skreening

angripits av förödande förtvining.