Eftertankens tid.

Det känns rätt naturligt, när vi står inför ett årsskifte, att i en stund av rannsakan fråga sig: Vad har jag gjort av det gångna året. Men om man tänker  lite djupare borde den frågan egentligen ställas inför varje ny dag. En dag är ju, även om den är ringa, ändå en del av vår livscykel.

Men, icke förty, oavsett när den frågan ställs anser jag det berikar att vid  något tillfälle under året stanna upp för en stund av eftertanke. Det är så lätt att tiden  och våra dagars rad blir en del av ett ständigt snurrande ekorrhjul. Det formas lätt till slentrian. Även om det gångna året på grund av rådande omständigheter inte varit likt något annat tycker jag vi har haft alla möjligheter att göra något gott och positivt av det. Det som innefattas i begreppet levnadskonst. I mina gömmor hittade jag en dikt som som behandlar ämnet. Den heter

Tankar vid årets början.

Vad har jag gjort av den tid som gått, den tid som jag av nåd har fått,

den jag lycklig rönt

Det har ju varit här min lott, att ständigt njuta livets gott

och prisa det som skönt.

Då, vid eftertankens dag, många dolska ting har jag,

som rör sig i mitt sinne.

Ting av mångahanda slag och som ständigt överlag

samlas i mitt minne.

Men att finna tidens under i dessa minnesvärda stunder

är en bräcklig visa.

Det är en ruelse varunder eftertankens alla funder

jag ej nog kan prisa.

Ty livet är den tid som rår, att väl förvalta den vi får

som uppgift att beakta.

Dag för dag ifrån oss går och lämnar många djupa spår.

En sanning vi skall akta.

Men det finns ännu tid att tänka, ty eftertankens silversked kan blänka

över varje dag.

För att framtidstro oss skänka, samt våra dagar sammanlänka

till ett liv med välbehag