En jultradition.

I gångna tider började juldagen alltid med att man besökte julottan i Missionshuset. Det var en tradition som funnits i bygden nog sedan seklets början. Eftersom det var lång och knagglig väg till statskyrkan fann man det lättare att  fira juldagsmorgonen i byns samlingslokal. Det var inte så sällan att det var en förkunnare långväga ifrån som predikade i julottan.

Under juldagen var det i övrigt inte några större samlingar. Man kände ett visst behov av att ta det lugnt och bara njuta av den julefrid som infunnit sig. Men det kunde nog hända att det anordnades ett eller annat julkalas. Jag minns från min barn och ungdomstid att hela vår familj varje år var bjudna till Olov Olssons i Movattnet där vi trakterades med julens alla läckerheter. Olssons bodde den tiden i det hus som sedermera flyttades till Björna. Det är det hus som numera utgör Björna sockens hembygdsgård.

Jag minns också att det ibland under juldagen blev en och annan skidtur. I den branta sluttningen på kammen ner mot Skorvtjärn (numera igenfylld) hade vi en hoppbacke. Det kunde bli hopp ända upp till tjugo meter ibland. Att utdöma någon stilpoäng brydde vi oss inte om. Någon längdskidåkning ägnade vi oss heller inte så mycket åt. Det var först i ett senare skede då elljusspåret kommit till. Det var nog mest utförsåkning vi ägnade oss åt. Men från en gammal långfilm erinrar jag mig ett uttryck som lyder: "Här åk vi int så mycke utförs. Vi åk mest plattförs."

Så vill jag önska er alla en god fortsättning på denna lite annorlunda julhelg!