Din stund på jorden.

Det är rubriken på en av Wilhelm Mobergs böcker. Enligt uppgift skrev han den under sin tid i Amerika. Jag har inte läst den men av rubriken att döma behandlar den något av tidens flykt.

Ibland funderar jag över nyttan av att bli gammal. När gratulanterna kommer in och sjunger: JA MÅ HAN LEVA, JA MÅ HAN LEVA, JA MÅ HAN LEVA UTI HUNDRADE ÅR. Då tänker jag ofta om det verkligen kan vara något att trakta efter. Särskilt i dessa pandemitider med ofrivillig social isolering. Så det är inte helt problemfritt att bli till åren.

Men det är en inbyggd mekanism i varje människa att ändå bejaka livet. Att även i en trång och problemfylld tillvaro söka göra det bästa av tillvaron. Jag har många äldre bekanta för vilka varje dag är en ständig brottningskamp för att genomleva en plågsam tillvaro. Många gånger funderar jag varifrån de får sin livsvilja. Beundransvärda människor som ändå finner en viss mening med livet.

Men livsfloden hämmas ine i sitt lopp. Den brusar ständigt oförväget. Där är vi med utan förskyllan och värdighet. Men visst är det nyttigt för oss att ägna några minuter ibland över små funderingar över "din stund på jorden".

Din stund på jorden.

Det är rubriken på en av Wilhelm Mobergs böcker. Enligt uppgift skrev han den under sin tid i Amerika. Jag har inte läst den men av rubriken att döma behandlar den något av tidens flykt.

Ibland funderar jag över nyttan av att bli gammal. När gratulanterna kommer in och sjunger: JA MÅ HAN LEVA, JA MÅ HAN LEVA, JA MÅ HAN LEVA UTI HUNDRADE ÅR. Då tänker jag ofta om det verkligen kan vara något att trakta efter. Särskilt i dessa pandemitider med ofrivillig social isolering. Så det är inte helt problemfritt att bli till åren.

Men det är en inbyggd mekanism i varje människa att ändå bejaka livet. Att även i en trång och problemfylld tillvaro söka göra det bästa av tillvaron. Jag har många äldre bekanta för vilka varje dag är en ständig brottningskamp för att genomleva en plågsam tillvaro. Många gånger funderar jag varifrån de får sin livsvilja. Beundransvärda människor som ändå finner en viss mening med livet.

Men livsfloden hämmas ine i sitt lopp. Den brusar ständigt oförväget. Där är vi med utan förskyllan och värdighet. Men visst är det nyttigt för oss att ägna några minuter ibland över små funderingar över "din stund på jorden".