Reflex av November.

Vid det här laget har vi avverkat mer än halva noember månad. Om bara några dagar är det bara en månad kvar till midvintersolståndet och dagarna åter blir längre. Jag tycker att denna månad tillhör de allra tråkigaste på hela året. Det finns just nu inte så många ljusglimtar att hänga upp tillvaron på. Den förstärkta isolering som Coronapandemin medför gör inte tillvaron behagligare. Då tycker jag det är dags att bita ihop och se framåt. Till exempel att tänka på de dagar då det åter går mot ljus och värme. Men jag tycker det är ett konststycke att så att säga gå in i sin egen bubbla och där genom fantasier och drömmar leva en rik och meningsfull tillvaro. Det eftersom ett rikt socialt liv är för mig en livsviktid ingrediens.

För att förstärka detta intryck publiserar jag en delvis nyskriven dikt som heter

Typ november.

Novembermörkret lägrar sig över nejden all,

allt tidigare det skymmer.

Flytt har ljuset från åker, tun och vall,

inget hopp om liv den rymmer.

Kort blir dagen då ljuset ler,

det tillhör novembertiden.

Flyktig den stund då man ljuset ser,

blott dunkelhet vinner striden.

Höstens mörker ger ingen förskoning,

från någonting miserabelt.

Men värmen och trivseln i min enkla boning,

gör det helt acceptabelt.

Då får vi leva vårt liv som det sig ter.

där mörkret och ljuset blandas.

Lugnt tolerera allt det som sker,

så länge vi lever och andas.