En höstlig miljö.

I dag har det varit en säregen novemberdag. Solen sken över nejden och det var ovanlig varmt för årstiden. Även om det under natten blev några minusgrader på vissa ställen blev söndagen riktigt varm beroende av solskenet. Eftersom det mer och mer närmar sig vintersolståndet är dagarna rätt kort och solen dlar tidigt.

Jag var i dag en god stund uppe vid fritidshuset i Hemsjön. Men solen hade redan hunnit sänka sig ned bakom de omgivande bergen. Jag tog i alla fall ett antal foton med min kamera av vilka jag bilägger en del i mitt inslag.

Det fina solskenet inspirerade mig till en liten dikt som jag bifogar. Den heter

Novembersol.

Solen tvekar, går sakta upp bakom bergets rand, den långsamt dröjer.

Hösten, med sina korta dagar över sjö och land, aning om en mörkertid det röjer.

Ljuset lämnar tidigt plats för mörka natten, som visar att det nu är tid,

då mörkret lägrats över blanka vatten, med skuggor över nejden blid.

Då är det angelägen tid att sig besinna, hur tiden fylls av dagar, år.

Att jämt och ständigt oss påminna. Det alltid emot natten går.