De som gått före.

Var en stund på Björna kyrkogård i dag. Ville se över de gravvårdar jag har ett visst ansvar för. Funderade på hur de klarat sig efter stormen. Ordnade lite grand med dekorationerna och ljuslyktorna. Det såg riktigt bra ut.

Tog några bilder som jag visar här.

Jag funderade lite om "Vår stund på jorden" hur förgänglig den är. Tankarna vill jag accentuera med en liten dikt.

Något bortom.

Söker efter högre ting som hägrande för ögat står

Kanhända blir det ingenting när det till sin fullbordan går.

Jag står där ändå ängsligt spanande mot skyn som ingen ljusning ger.

En märklig känsla så förmanande faller ifrån himlavalvet ner

Det är ett himmelskt fenomen som visas för min inre syn så underbar.

Den syn som utav himlar prisas som evigt är och mot himlen far.

Så fogas samman tidens trådar till den väv vars inslag blir till slut.

något stort som änden förebådar. n ros, förgänglig, som då blommat ut.

Det är fullbordat, ingen aning mer av orostid, som blev mitt mått.

Då en himmelsk morgonsyn jag ser när förtrollad harmoni jag nått.

r