Mitt första jobb,

Under min barndomstid på 1930-talet hade jag förmånen att vara en femtedel av en gedigen kärnfamilj. Även om de ekonomiska tillgångarna inte var väl tilltagna led vi ingen nöd eftersom det lilla jordbruket gav foder och näring till ett antal kossor, kalvar och en hushållsgris. Min pappa Esra var fabrikör och ägde en cementvarufabrik tillsammans med sin bror. Där tillverkades betongprodukter i form av cementrör och brunnsringar. De framställdes i en rörstampmaskin som de importerat från Danmark. Överskottet från tillverkningen bidrog i ringa mån till familjens försörjning. 

Redan tidigt i barnaåren deltog vi barn i skötseln av det lilla jordbruket med de sysslor vi var mäktiga till att utföra. Det var en naturlig del av familjesammanhållningen. Och naturligtvis oavlönat. Men så var det en sommar, det var nog i slutet av trettiotalet som man var i behov av en arbetare i pappa Esras fabrik. Efter en viss löneförhandling bestämdes det att jag skulle får en krona om dagen.

Betongen som utgjorde substansen i de betongrör som tillverkades tillreddes i en stor blandare. Dess innehåll hamnade på golvet intill en elevator som matade det vidare till den gjutform som röret framställdes i. Det var min uppgift att se till att det under hela tillverkningsprocessen kom jämnt flöde till gjutformen. En nog så viktig syssla. Men jag klarade det galant. Så tioåring jag var.

Det var med stor stolthet och tillfredsställelse jag efter sommarens slut kunde kvittera ut en, som jag tyckte, stor summa pengar. 56 kronor. Jag minns också att jag för en del av pengarna köpte min första fiol för den gigantiska summan av tjugofem kronor.

.