Facit

N´Fingal hadde skaffe säg e  rektet akkere (fordon). Dä varn T-ford å han va sä käret sä han bläkte (fäkta) vä ärma då han åkte förbi. Burnen (underrede) kröma säg ätter kärrvägen. Han divele (tvistade) vä na Kajsa vafför han sku ha´n etereomg (vagel) däri syrna för hon könn int fo bajen (få stopp) på ne denn elände. Dä va nästan sä hon va söm frörn (arg) på göbben sin. N´Fingal va sä grävet (Kaxig) då de geck sä gescnvint (lättsamt förn. I jarns (i morse) hamsen ihop(samlade) ett å anne då han geck dell´n Erhard å skull lorn (låna) rättpinnhärva. Men n  Érhard va ille vorn (kunde inte låna ut) ne dän akkere. Han hökkere (småskrattade) å prata hele tin ôm kôkkelgôbba (kvacksalvare) å va nalta lilen (retfull) vä dam.

Sä kömmene ne ömbö (ombud) förn Oscar Ahrén. Han berätte ôm en göbbe söm va sä menslen (smaklös) at han for fram sömme refsdjur (obildat) då han tog piphôs´n (piphuvudet) å drämde dell sä dä rôk pipölja. En lit´n grut klaje ne ti hana söm då teges (förebådade) att det var nån utböling (främmande) som skull kömma. Sen ärbö (erbjöd) n´Jonke säg å hör ätter öm nagen va vorn (kunde undvara) n´pärarl, men han kömme delbaxt å önkjeses (ömkades) över at dä va å sjäss (inte brukbart).