En fin present.

I dag blev jag överraskad av en fin present som kom med posten. När jag öppnade försändelsen visde det sig att den innehöll en bok. Och inte villken bok som helst! Boken hette Livet - i stort och i smått med underrubriken Diktade texter om Livets skeenden och äventyr. Boken innehöll en rad dikter skrivna av JÖRAN LUNDBERG.

På baksidan var skrivet: Ett liv rymmer så mycket. Alldeles för mycket för att få plats i en enda liten bok. Men här kommer ändå ett gyllene axplock av de alster som producerats under detta stora iv. Med briljans, fyndighet och humor, men också med allvar, skildrar Jöran Lundberg livets stora och små stunder. Öppna så boken för ett smakprov på vad livet kan innebära. Så öppnde jag boken och blev hänförd över vad jag själv hade skrivit.

Det blommar på Tallbacken.

Det är förunderligt men här på Tallbacken blommar det för fullt. De allra flesta av de orkidéer som Siv månade så väl om blommar nu i all sin prakt. -Detta trots att jag är amatörernas amatör på blomsterodling. Möjligen beror prakten på min oförmåga att vattna med någon sorts kontinuitet. De får bevattning lite hipp som happ. Och det verkar de må bra av. Håll till godo.

Lite minnen från Hamavan.

Vid min vistelse nu senast i Hemavan låg det naturligtvis nära till hands att många minnen från min tid som färdledare och "Henavanbo" dyker upp.

I dag har det alpina Hemavan nästan 30 nedfarter som betjänas av 9 liftar. Bland andra en gondollift och den 1.800 meter långa kungsliften. Alla liftar är sammankopplade till ett system så att man når alla nedfarter. Ett större antal pistmaskiner ser till att samtliga nedfarter är åkbara. Ett stort program för byggande av nya liftar till ett utvidgat system och till nya nedfarter.

När jag på senare delen av femtiotalet kom till Hemavan för att påbörja min utbildning till färdledare vintertid fanns det en enda lift. Den var belägen vid det 1954 byggda Högfjällshotellet, en ankarlift vars längd var lite drygt 200 meter.

Den betjänade Hotellbacken som hade en fallhöjd på cirka 100 meter. Någon pistmaskin fanns inte tillgänglig den tiden utan backen iordningställdes genom att trampa backen med skidor. Jag var själv med i ett gäng som pistade hotellbacken trampledes. I dag är även vissa skidleder maskinpistade vilket var en utopi förr i tiden. Då spårade mn själv skidledes.

Hemavan har i dag uppskattningsvis cirka 600 fastboende. Under högsäsongen runt påsktiden ökar antalet invånare till mellan  trettio och fyrtio tusen. Det innebär att många har sin sysselsättning omkring turistnäringen. Det har byggts många stora stugbyar och flera planeras. För att trygga försörjningen av livsmedel och annat  finns det en jättestor butik. Den betjänar även många norrmän som utnyttjar den svaga kronan och handlar i Sverige. När vi var där  senast var nog 90 % av bilarna på parkeringen norskregistrerade.

Man ser en fjällbygd i en förvandling som saknar motstycke. Från de traditionella försörjningsmöjligheterna är nu turistnäringen dominerande. På gott och ont

Nyss hemkommen från Hemavan.

Nu sitter jag åter vid datorn efter en intressant resa till Hemavan. En av anledningarna till att jag tillsammans med Torben gav mig iväg de närmare fyrtio milen till Hemvan var HEMAVANMÖTET. Ett konferensarrangemang som var nytt för i år. I ett jättetält uppfört vid centrumliften avverkades fyra intensiva konferensdagar. Första dagen som var torsdag

ägnades åt konserter med olika band. Andra dagen fredag med Tomas Sjödin som föreläsare och förkunnade Tredje dagen medverkade Britta Hermansson med sin skojfriska berättarkonst. Hon träffade också Haidi Andersson, armbryterskan från Ensamheten inför en hänförd publik. Haidi är numera gift Andersson/Ferry och boende i Storuman. Hon berättade om de olika projekt hon och Björn har för en förbättrad och klimatanpassad livsmiljö.

Emellan varven hann vi även med lite olika utflykter i och runt Hemavan och givetvis en fin gemenskap på Hemavan fjällstation där jag varit många gånger under årens lopp. Boendet hade vi i en lägenhet i en av de många stugbyar som finns i och runt Hemavan

Jag kan väl också berätta att Thor-Leif (läs Jeremia Music) var uppe med sin ljudbuss och skötte ljud och ljus under konferensdagarna. Kommer framöver i min blogg berätta lite mer om orten och alla de anläggningar som där finns

Bortovaro.

Det kan finnas en viss risk att det under några dagar blir ovisst om det kommer någon blogg. Jag skall nämligen  tillsammans med Torben Johansson fara upp till Hemavan några dagar. Om det går som planerat kommer vi tillbaka tisdag kväll till veckan. Kan jag till äventyrs komma åt en dator skall jag försöka avge någon kort rapport. Det är ju några år sedan jag var där uppe. Trots att jag nu inte är någon fullvärdig fjällvandrare kan det var intressant att återse de bekanta trakterna.

Under helgen år det också ett arrangemang kallad Hemavandagarna med möten och sammankomster där kända föreläsare och förkunnare medverkar. Vi har hyrt en stuga som vi skall bo i.

På återseende

MODO.

Är MODO ett lag för SHL, eller.

I kväll spelade MODO sin första träningsmatch. Och det var inte vilket motstånd som helst. Det var nämligen mot NHL-laget Skellefteå. MODO-iterna stod upp bra och ledde efter första perioden med 1-0. Skellefteå kom starkt tillbaka och hade ledningen i matchen med 3-2 i tredje perioden till dess det var två ynka sekunder kvar. Då lyckades MODO kvittera till 3-3 och matchen gick till förlängning. Efter en mållös förlängningsperiod blev det straffläggning. Karlkvist sköt förlängningens enda mål och MODO vann således matchen med 4-3.

Efter första drabbningen kan man således ge MODO-iterna fullt godkänt. Möjligen tröt orken i slutet av perioderna men man kan inte begära att de skall vara fulltränade redan vid det här laget. Skellefteå uppträdde också lite menlöst v och till vilket MODO utnyttjade till fullo. Det är således bäddat för en intressant säsong framöver.

Semester.

Det verkar som om en del av semesterfirarna som återvänder till sina jobb har vissa svårigheter  att komma in i arbetslunken. Av den orsaken hade de i kvällens Aktuellt vissa goda råd att följa. Men för de flesta brukar det nog ordna sig så småningom. Jag skulle tro att en del har ett så lättsamt jobb att de snarare tycker det är vilsamt att komma tillbaka  efter en rätt ansträngande semester. Man skall ju hinna med så mycket.

Så kommer jag att tänka på de två pensionärerna som satt och mediterade på en parkbänk, då den ene sa: "Vet du vad som är det sämsta med att vara pensionär"? "Nää!  "Det är att man aldrig får någon semester"! Men å andra sidan slipper man ju den för en del så svåra återanpassningen. 

Det ger mig anledning att nämna att här på Tallbacken går livet sin jämna lunk.  Även under semestertider. De senaste dagarna har jag sysslat med att kapa en hel del ved. Som jag nämnde förut har min käre granne Sture Vikman lovat hjälpa till med att klyva och stapla upp den. Det är till att bereda sig för en lång vinter.

Jordgubbar.

Jag har en lite annorlunda odlingsrytm vad det gäller jordgubbar. När de andra skördat färdigt då blommar mitt land för fullt. Även om det inte blir någon rekordskörd kan jag plocka det jag behöver för eget bruk varje dag. Ett fat med nyplockade gubbar varje frukost är både nyttigt och gott. Både vinbärsbuskarna och mitt enda äppelträd synes också ge riklig skörd. Jag har stagat upp en del av trädets grenar för att de inte skall brista. Förr om åren kokade vi äppelmos  av den mesta skörden. Nu vet jag inte om det blir eftersom jag inte är så insatt i alla mosens tillredningsmoment. Men det skall nog ordna sig.

Ha det så gott alla bloggdiggare!

Björnamåle ett tåligt mål.

Det var rätt länge sedan jag hade något på mål nu. Det kanske är dags?

Jag skall endast ägna mig åt två ord  nämligen Tjå och Tje.

Öm man ska "tjå säg" då måste man ha en del tålamod. Tjå betyder nämligen vänta eller avvakta.

Tjå däg käring sä grise no sôgga!

Tje betyder kedja.

"Ne harstje" = En halskedja.

Tjeja = kedjan

N¨Alrik köfte ne harstje at kälinga sin. De va bara gulle rätt igörning.

Å då tö fel jäg jetta säge hej då!