Min bön en vanlig morgon.

Du Gud som bryr dig om så många. Jag förstår Du har det snärjigt då och då.

Nog blir väl dina arbetsdagar långa, för bönesvar vill alla få.

Tack i alla fall för nattens ljuva ro. Att jag fick sova riktigt gott.

Jag kände mig som fågeln i sitt bo. Ett himmelskt värn, har jag förstått.

Jag tackar också för det sanna livet som jag får leva varje nyfödd dag.

Det beskydd som alltid blir mig givet räcker säkert till mitt sista andetag.

Så lägger jag min tid i dina händer, den som du mig skänkt av bara nåd.

Jag litar helt på dig vad än som händer och lever helt uti ditt underbara råd.

Om med en enkel bön jag får dig störa, lägg mina kära i din trygga hand.

Du kan styrka dem och dem beröra på vägen hän mot livets land.

Du vet, det inte är så lätt att leva, helt och fullt att följa dina bud.

Ibland man måste fram sig treva. Skydda och bevara dem, Du Gud.

Den trygghet som jag känner i din närhet, sprid det ut till alla mänskor på vår jord.

Låt dem förnimma just den ro och stillhet, som du förmedlar mad ditt sanna ord.

Så vet jag att du alltid bön besvarar, med din omsorg och din vänsällhet.

Att du för hela livet mig bevarar. Och även för en evighet.