Lite minnen från Hamavan.

Vid min vistelse nu senast i Hemavan låg det naturligtvis nära till hands att många minnen från min tid som färdledare och "Henavanbo" dyker upp.

I dag har det alpina Hemavan nästan 30 nedfarter som betjänas av 9 liftar. Bland andra en gondollift och den 1.800 meter långa kungsliften. Alla liftar är sammankopplade till ett system så att man når alla nedfarter. Ett större antal pistmaskiner ser till att samtliga nedfarter är åkbara. Ett stort program för byggande av nya liftar till ett utvidgat system och till nya nedfarter.

När jag på senare delen av femtiotalet kom till Hemavan för att påbörja min utbildning till färdledare vintertid fanns det en enda lift. Den var belägen vid det 1954 byggda Högfjällshotellet, en ankarlift vars längd var lite drygt 200 meter.

Den betjänade Hotellbacken som hade en fallhöjd på cirka 100 meter. Någon pistmaskin fanns inte tillgänglig den tiden utan backen iordningställdes genom att trampa backen med skidor. Jag var själv med i ett gäng som pistade hotellbacken trampledes. I dag är även vissa skidleder maskinpistade vilket var en utopi förr i tiden. Då spårade mn själv skidledes.

Hemavan har i dag uppskattningsvis cirka 600 fastboende. Under högsäsongen runt påsktiden ökar antalet invånare till mellan  trettio och fyrtio tusen. Det innebär att många har sin sysselsättning omkring turistnäringen. Det har byggts många stora stugbyar och flera planeras. För att trygga försörjningen av livsmedel och annat  finns det en jättestor butik. Den betjänar även många norrmän som utnyttjar den svaga kronan och handlar i Sverige. När vi var där  senast var nog 90 % av bilarna på parkeringen norskregistrerade.

Man ser en fjällbygd i en förvandling som saknar motstycke. Från de traditionella försörjningsmöjligheterna är nu turistnäringen dominerande. På gott och ont