Något av hävd.

Jag satte i kväll in ett av de dokument jag sparat på många så kallade USB-minnen. Plockade på måfå fram någon sida och då kom jag till detta.

Tankar

Tankar är som dimmans flykt. När den lättat finns den inte mer.

Tankar samlas till en dag förryckt. Bara en chimär de ger.

Dock en del av livets mening, för tillvarons verklighet.

Det som vill verka till förening, mellan dunkel realism och formlöshet.

När alla tankar flyktat har sin gång, skingrad i en andens himmelsfärd.

Förnimmer jag en ännu högre sång, predestinerad för en annan värld.

Så vill jag samla dem i digra band, som luntor i ett kartotek.

Och sprida dem till varje land, vagga dem vid strandens böljelek.

En dag skall mina tankar svinna, förintade i ett heligt bål

Förlitande på att hinna fram till evighetens mål