Dagarna svinner.

I dag skriver vi första augusti och det lider mot sensommar och höst. Men för den som lever i nuet är det än en liten tid kvar av sommaren. Den tid som runnit iväg idag har  varit riktigt skön. Med någorlunda sol och värme. Besökte mina kära grannar Sture och Mona och vi satt ute i sommarvärmen med mycken fin gemenskap.

Tränade också mina "senkomstledamöter" med att klippa gräsmattan. Jag tar det lite eftersom, så då blir det inte så betungande. Jag tycker att även om det blir rätt ansträngande för benen är det hälsosamt. Så länge som de funkar någorlunda.

Jag besökte min älskade Sivs gravvård häromdagen. En mycket vacker viloplats, med en minnessten som jag tycker är den vackraste och renaste på hela kyrkogården. Jag stod och funderade över hur livet kan gestalta sig. Det som är koncentrerat till "Min stund på jorden." Den tid vi fått oss tilldelade är den tid vi disponerar till att fylla med något gott innehåll. Vi har inte kännedom om hur många de blir till antalet vilket är försumbart. Det som är mer angeläget är vad vi gör av dem. Att äga den visdomen hör till livets allra största utmaningar. Min bön formade sig till en vädjan om att äga den visheten för de dagar som återstår.