Därför "målar" jag lite.

Va äre för skellna.

Va äre för skellna på börtjet

å bôsset.

Jo då dä ä bôsset  då blire börtjet.

Då man gå in vä dyngkängern dyräkt bårti fôse,

sä koskit´n å äla faljvä dippå kurkmatta däri köket.

Då kan e bli nalta bôrket.

Då kärn ha täge in hyvelbänken ditti köke.

för å snicke mea te timmerdorninga.

Då kan e bli bôsset.

Då julgrärna ti plankkörsfot´n

framåt trättarndan börjå släppe barra

då kan e bli bôsset,

ja, dellåvä bôrtjet.

Då äre fragan ôm å halle vesta.

Då äre marmômt å ha elektrolux´n

å börst´n å kasta.

Men dä ska jäg då säge:

Dä bli ingen snickning förn ätter julhalja.

Aktuella anteckningar.

I nuläget verkar det som om kung vinter kommer att infria sina planerade nederbördsmängder. Efter att under förmiddagen det mest har regnat har det nu övergått i snöfall. Under dagen har det kommit cirka 10 centimeter kramsnö. Med snöslungans hjälp har jag rensat planen ett par gånger så jag har läget under kontroll. Min snälle granne Jan Andersson var över i kväll och hjälpte mig med att raka undan en del snö. Det är värdefullt med goda och omtänksamma grannar.

Så här inför julen har jag också varit i telefonkontakt med mina nära och kära. Ulrika ringer ofta från Gotland och kollar hur det är. Min svåger Per-Olof som bor i Uppsala med sin Gunilla ringde och önskade mig er riktigt god jul. Eftersom det inte är så ofta vi talas vid blev det ett långt samtal som även omfattade hans kärahu Gunilla. Min svägerska Alice, som bor med sin Sören i Umeå ringer också rätt ofta. Även mina barnbarn möter jag också telefonledes. Järved besöker jag ofta då jag får umgås med Thorleif, Kristina och Johan. Johan är numera min frisör då han med jämna mellanrum ser till att jag är välklippt.

Jag besökte i kväll en sammankomst i Missionskyrkan. En mycket värdefull sådan. Vid den efterföljande fikastunden var det mest aktuella samtalsämnet vid kaffebordet alla TV-serier de troget följer. Sådana som jag inte har en aaaniiing om. Bland annat samtalade de om en TV-serie som heter "Glamour" som sänts i mer är åtta tusen avsnitt. Inte vet jag om jag är lite underlig men jag anser att dagen och tiden är för dyrbar att slötitta vid TV-n. Rapport och Aktuellt ser jag regelbundet för att hålla mig någorlunda uppdaterad.  Men vi får ju respektera våra olika intressen. 

MODO kämpar på i hockeyallsvenskan, De ligger just nu trea i tabellen bara tre poäng efter tvåan Karlskoga som har en match mer spelad. Timrå är i hälarna på MODO och framöver blir det dubbelmöten med just det laget.

Jag har sysslat med lite julförberedelser genom att av och till ägna mig åt lite städning och dammtorkning. Några julgardiner har jag inte satt upp. Jag vill vänta med det till dess Ulrika kommer så att det blir korrekt. Några målningsarbeten har jag inte inplanerat trots att det "lackar" mot jul. 

Snart är glada julen här.

Aktuella anteckningar.

I nuläget verkar det som om kung vinter kommer att infria sina planerade nederbördsmängder. Efter att under förmiddagen det mest har regnat har det nu övergått i snöfall. Under dagen har det kommit cirka 10 centimeter kramsnö. Med snöslungans hjälp har jag rensat planen ett par gånger så jag har läget under kontroll. Min snälle granne Jan Andersson var över i kväll och hjälpte mig med att raka undan en del snö. Det är värdefullt med goda och omtänksamma grannar.

Så här inför julen har jag också varit i telefonkontakt med mina nära och kära. Ulrika ringer ofta från Gotland och kollar hur det är. Min svåger Per-Olof som bor i Uppsala med sin Gunilla ringde och önskade mig er riktigt god jul. Eftersom det inte är så ofta vi talas vid blev det ett långt samtal som även omfattade hans kärahu Gunilla. Min svägerska Alice, som bor med sin Sören i Umeå ringer också rätt ofta. Även mina barnbarn möter jag också telefonledes. Järved besöker jag ofta då jag får umgås med Thorleif, Kristina och Johan. Johan är numera min frisör då han med jämna mellanrum ser till att jag är välklippt.

Jag besökte i kväll en sammankomst i Missionskyrkan. En mycket värdefull sådan. Vid den efterföljande fikastunden var det mest aktuella samtalsämnet vid kaffebordet alla TV-serier de troget följer. Sådana som jag inte har en aaaniiing om. Bland annat samtalade de om en TV-serie som heter "Glamour" som sänts i mer är åtta tusen avsnitt. Inte vet jag om jag är lite underlig men jag anser att dagen och tiden är för dyrbar att slötitta vid TV-n. Rapport och Aktuellt ser jag regelbundet för att hålla mig någorlunda uppdaterad.  Men vi får ju respektera våra olika intressen. 

MODO kämpar på i hockeyallsvenskan, De ligger just nu trea i tabellen bara tre poäng efter tvåan Karlskoga som har en match mer spelad. Timrå är i hälarna på MODO och framöver blir det dubbelmöten med just det laget.

Jag har sysslat med lite julförberedelser genom att av och till ägna mig åt lite städning och dammtorkning. Några julgardiner har jag inte satt upp. Jag vill vänta med det till dess Ulrika kommer så att det blir korrekt. Några målningsarbeten har jag inte inplanerat trots att det "lackar" mot jul. 

Snart är glada julen här.

Lucia, Helgon och förorättad kvinna.

Legenden om det Italienska skyddshelgonet Sankta Lucia är egentligen en ganska ruskig historia, som inte har så mycket mer än namnet gemensamt med vår svenska luciased.

Legenden förtäljer att Lucia var en kristen kvinna som under sent 200.tal levde på Cicilien. Hon dog år 304 martyrdöden för sin kristna tro och att hon skänkt sin hemgift till de fattiga. Vid den tiden var det straffbart att vara

kristen i det romerska samhället.

Hon dömdes enligt legenden till att brännas på bål. Men lågorna vek undan och till slut blev hon dödad genom att ett svärd stacks in i hennes hals.

Vår svenska luciatradition begynte under senare delen av 1800-talet och första delen av 1900-talet. Senare delen av samma sekel utvecklades firandet av Lucia snarast till en skönhetstävling där olika tidningars läsekrets röstade om uppdraget. Under de senare åren har luciafirandet kommit av sig lite. En svensk företeelse är också stjärngossarna med sina strutar på huvudet.

I och med luciafirandet närmar vi oss det verkliga firandet nämligen julen som även den har fått en helt annan karaktär på senare år. Jag vill gärna citera från Karl-Bertil Jonssons julafton där 'Tage Danielsson skaldar: Detta hände sig på den tiden då julen fortfarande firades till åminnelse av Kristi födelse. Men ändå ser vi fram emot att fira en välsignelserik GOD JUL.

Bilder från julgröten i Nyliden.

Fall julesnö.

I morse när jag kom ut var det idel vita drivor överallt. Ett snötäcke om cirka 20 centimeter hade bildats under natten.

Då var det verkligen skönt att jag hade snöslungan till reds. Jag röjde undan det mesta för att traktorn kunde ta det övriga. På så vis var all snön undanröjd när nederbörden upphörde mitt på dagen.

Tillsammans med Torben och Ingemar var vi till lillkyrkan i Nyliden där det serverades risgröt och skinksmörgås i Svenska kyrkans regi. "Gråsparvarna" från Anundsjö stod för underhållningen med Inga-Britt Svensson som ledare med dragspelet.

Som final denna decemberonsdag följde jag tillsammans med Torben Johansson MODO-s match mot  Mora. De vann med 4 mål mot 3 och eftersom det blev förluster för de andra topplagen i serien kunde de få ett gynnsammare läge i tabellen.

Jag var in och kollade på väderprognosen och det verkade som att vi kommer att få mer av den vita vara som den här tiden kallas julsnö. Omkring kommande helg kan  det komma ytterligare 15 till 20 centimeter. Eftersom jag anser att det räcker mer än väl så uppmanar jag "Snömakaren", om han läser min blogg, att inte leverera mer den här vintern.

Eftersom kvällen för en stund sedan övergick till natt skriver jag en hälsning till alla bloggdiggare:

Gonatt och gomorron!

Nobelpris och Nobelfest.

Det har blivit en lång tradition att man den tionde december varje år samlas till nobelfest i Stockholms stadshus. Samlas för att dela ut de olika prisen till de som under det gångna årets gjort aktningsvärda insatser och forskning inom de olika områden som stadgats i Alfred Nobels testamente. Det sker under kunglig glans och därmed under pompa och ståt.

Just nu i skrivande stund har man kommit en bit in i festligheten. Jag lade därvid märke till att vår monark har blivit lite till åren kommen men klarar ändå sin uppgift rätt hyfsat.

Genom den otroliga turbulens som existerat en längre tid inom Svenska Akademin var de inte i stånd att dela ut fjolårets litteraturpris. Vilket de enligt testamentet hade uppdrag att göra. Det betyder att det utdelas dubbla priser i år. Det är väl inget pris som under årens lopp varit så ifrågasatt. Och visst har det brustit i insikt många gånger. Att varken Astrid Lindgren eller Tove Jansson blivit nominerade är självklart en fadäs. Man kunde ju låtit dem dela på priset om inte annat.

Ytterligare en synpunkt på deras oförmåga framkommer i nedanstående dikt som jag kallar

Balladen om Alfred Nobel.

Den gamle krutgubben Alfred Nobel,

han som fann upp dynamiten.

som i sin himmel så lycklig och säll,

gärna vill hylla eliten.

Den gamle farbrorn med sitt åtrådda pris,

regerar än här på jorden.

Det är skickligt på många sätt och vis,

av en man som är avliden vorden.

Ett pris har han anförtrott vår akademi,

det som handlar om litteraturen.

Det är priset med mackel och krackel i.

Kontroversiellt är det av naturen.

För hur de än sig i världen vänder,

anses det ändå vara galet och fel.

Trots att gubbarna (och gummorna) tvår sina händer,

får dom ändå plågas och pinas en del.

Ty priset skall alltid ges till nån annan

än till den person de gemensamt sett ut.

Många tyckare tar sig för pannan,

undrar hur de kommit till sådant beslut.

Men ständigt det går, år efter år,

utan att galningarna riktigt förstår

att den proceduren inte är svår,

om till geniet nobelpriset går.

Därför skulle de bli populära

om Jöran Lundberg priset fick vinna.

Ty ingen kan, som han, äran bära.

Det må alla kloka på jorden besinna.

Men än har jag inte inbjuden blivit

till festen som omges av kunglig glans.

Trots att jag mången dårvers har skrivit,

har jag ständigt förmenats min segerkrans.

Årsven.

Sä hänne före jul vare allten növändet å fara at skogs å hagge årsven. På se vis varn Fingal öm dagarn däri skogen för å ställ säg på ven för näste vinter. Han hadde märra vä säg å dorninga å då han hadde roste dell el lämplet lass sä kôrlen hemme dippå veabacken. Ôm han va iväg strax före de vorte ljust å va nalta geren sä hann en hagge o fo hem två lass över dan. Dä va ju sä jämarns kort daga n´hän tin.

I jarns då de hadde vorte ljusst å han skull iväg sä hadde ne snöge. Men han sela på na Docka å for iväg. Kömmen ditti skogen sä vare opplegan sä ini tjyvens. Sä fort han rörde vä nä tre sä komme ne´en skrälldus vä snö. De va int langen stann förn rorna va sjublôt borti alln surnö söm kömme. Dänn dan bleve bara ett lass.

Dä va marnômt å fo hem ven i go ti på vintern. Frampå nyåre vare dellå såge klabba å klyve damm. Då´int n´Fingal hadde nan veklyv sä vare å ta at öxa. De va lättare å klyve damm då damm va frössen. Då sprätte damm itu hur geschvint söm helst.

Dä va rakt növändet å ha myssje ve däri vealire ôm de skull bli en rektenen kallvinter. Järnspissn däri köke å kakelogn däri kammarn velle ha bra mytje ve då de va en tjufem tretti grader kallt. Ändå könne ne vara is´n på vattehinken däva farstedöra på mararn.

Ättersöm dam hadde slakte julgris´n å stôke ônna han sä såg en Fingal fram mot julhalga vä gomatn å alle annere fröjder.