Får vi en fridfull jul?

Alldeles speciellt den här tiden vill väl alla människor uppleva ett tryggt och ombonat liv. Att känslan av en tillvaro inlemmad i ett nätverk som präglas av harmoni får vara det som dominerar. Tyvärr verkar det som att i vårt svenska samhälle mer och mer otryggheten och utanförskapet brer ut sig.

Jag följde i kväll nyhetsförmedlingen i de olika TV-kanalerna. Och det var minsann inte många inslag som triggade en till några glädjesprång. I aktuellt hade de ett långt inslag som handlade om många familjer, även med barn, som såg fram emot en jul i knapphetens tecken. Det konstaterades också i en undersökning att klyftan mellan fattiga och välbärgade har ökat ytterligare. Således kommer det att finnas många i vårt Sverige som firar en jul i knapphetens och misärens tecken.

Något som också oroar så här inför fridens och kärlekens högtid är alla de tillfällen då illvilliga människor skjuter ihjäl varandra. Olika skottdrama med dödlig utgång sprider skräck och fasa utöver hela vårt land och är en företeelse som verkar ytterst svår att komma till rätta med. Kriminalitet och mordlusta har på sina håll drabbat hela samhällen  och regioner. Ett förhållande som polis och rättsväsende står helt maktlösa inför.

Det ropas från flera håll att ordningsmakten skall få mera resurser till sitt förfogande för bättre bevakning och intensivare utredningar. Men det är nog inte  någon lätt uppgift om man kan komma till roten av det onda. Man kan bara ana sig till de bakomliggande orsakerna. Vad det beror på vet jag inte men man kan frankt konstatera att i dag har vi ett helt annorlunda Sverige. Med utbredd otrygghet.

Frågan om gängkriminalitet och våldshandlingar har också blivit föremål för politisk pajkastning. I stället för att gå samman för att i enighet komma till rätta med oegentligheterna använder man det som medel för kortsiktiga politiska vinningar. Men det är väl så det funkar.