Nobelpris och Nobelfest.

Det har blivit en lång tradition att man den tionde december varje år samlas till nobelfest i Stockholms stadshus. Samlas för att dela ut de olika prisen till de som under det gångna årets gjort aktningsvärda insatser och forskning inom de olika områden som stadgats i Alfred Nobels testamente. Det sker under kunglig glans och därmed under pompa och ståt.

Just nu i skrivande stund har man kommit en bit in i festligheten. Jag lade därvid märke till att vår monark har blivit lite till åren kommen men klarar ändå sin uppgift rätt hyfsat.

Genom den otroliga turbulens som existerat en längre tid inom Svenska Akademin var de inte i stånd att dela ut fjolårets litteraturpris. Vilket de enligt testamentet hade uppdrag att göra. Det betyder att det utdelas dubbla priser i år. Det är väl inget pris som under årens lopp varit så ifrågasatt. Och visst har det brustit i insikt många gånger. Att varken Astrid Lindgren eller Tove Jansson blivit nominerade är självklart en fadäs. Man kunde ju låtit dem dela på priset om inte annat.

Ytterligare en synpunkt på deras oförmåga framkommer i nedanstående dikt som jag kallar

Balladen om Alfred Nobel.

Den gamle krutgubben Alfred Nobel,

han som fann upp dynamiten.

som i sin himmel så lycklig och säll,

gärna vill hylla eliten.

Den gamle farbrorn med sitt åtrådda pris,

regerar än här på jorden.

Det är skickligt på många sätt och vis,

av en man som är avliden vorden.

Ett pris har han anförtrott vår akademi,

det som handlar om litteraturen.

Det är priset med mackel och krackel i.

Kontroversiellt är det av naturen.

För hur de än sig i världen vänder,

anses det ändå vara galet och fel.

Trots att gubbarna (och gummorna) tvår sina händer,

får dom ändå plågas och pinas en del.

Ty priset skall alltid ges till nån annan

än till den person de gemensamt sett ut.

Många tyckare tar sig för pannan,

undrar hur de kommit till sådant beslut.

Men ständigt det går, år efter år,

utan att galningarna riktigt förstår

att den proceduren inte är svår,

om till geniet nobelpriset går.

Därför skulle de bli populära

om Jöran Lundberg priset fick vinna.

Ty ingen kan, som han, äran bära.

Det må alla kloka på jorden besinna.

Men än har jag inte inbjuden blivit

till festen som omges av kunglig glans.

Trots att jag mången dårvers har skrivit,

har jag ständigt förmenats min segerkrans.