Chans för region Västernorrland..

Såg på nyheterna i kväll att Karolinska sjukhuset i Stockholm skall göra sig av med ett stort antal läkare och sköterskor. Om det nu varit så att vår region hade varit en attraktiv arbetsgivare att arbeta hos har det funnits möjligheter att göra sig av med de enorma kostnaderna för stafettpersonal. Då hade större delen av den friställda personalen från Karolinska sökt sig till de sjukhus som producerar vård i region Västernorrland.

Dessvärre har våra sjukhus i regionen så dåligt rykte att det blir bara en utopisk dröm att merparten av de lediga vårdproducenterna från Solna skulle vilja hit. Detta dåliga rykte har byggts upp under många år och beror i förta hand på regionens skakiga och inkompetenta ledning. Eftersom det under en lång tid varit en rad olika chefsbefattningar på de flesta nivåer som gravt vanskött sin uppgift har regionen detta skamfilade rykte som dålig arbetsgivare. Men även skapat en urdålig arbetsmiljö.

Ovanstående faktum har även lett till en hopplös situation för den politiska ledningen. Dettas oavsett vilken politisk konstellation som har det övergripande ansvaret. De ekonomiska förutsättningarna för region Västernorrland är även inte de mest lysande. Kan klassas som urusla.

Orsaken till detta är att antalet tärande är långt större än de närande. Vi har således inte råd att bedriva den vårdproduktion vi har i dag. Särskilt i den form som den bedrivs med alldeles för höga kostnader för stafettpersonal. Regionen är således nästan konkursmässig och eftersom den inte får "konka" är läget prekärt.

I någon kommande blogg skall jag ge exempel på lösningar.

Frostbiten

Under några dagar har det bränt till och blivit riktigt kallt. Här uppe vid Tallbacken har det varit mer än tio minusgrader om mornarna. Det betyder att nere vid sjön har det nog varit inemot 15 grader kallt. Jag har inte varit ner och mätt men nu har  nog isen fått en rätt ansenlig tjocklek. Jag tycker att det är bra att det bildas en riktigt stadigt istäcke innan det kommer en massa snö. Cirka 15 centimeter bör den nog vara.

I och med novembers intåg har temperaturen blivit mera vinterlik. Men det kan vara bara tillfälligt så det åter blir slaskiga plusgrader. Jag har i alla fall bytt till vinterdäck på min bil. Så nu är den rustad för vinter.

Hur det än är så upplever man en viss påfrestande omställning i sättet att tackla tillvarons trivialiteter. Men jag tar det väldigt lugnt så jag känner inte av det så mycket. Min gamla TV -kändis vållar inga  stora bekymmer utan den håller temperaturen inomhus på en acceptabel nivå.

Så därför kan säga att läget är under kontroll.

 Anklagad för aktiv dödshjälp.

Den man som i mars i år hjälpte sin fru enligt hennes önskan att avsluta sitt liv stod i dag inför rätta för sin gärning. En gärning som enligt svensk lag betecknas som brottslig.

Händelsen har satt fokus på två viktiga förhållanden i fallet. Dels debatten omkring synen på aktiv dödshjälp och dels samhällets och läkarnas ansvar för utökad vård i livets slutskede. Vad gäller införandet av aktiv dödshjälp står två starka läger emot varandra med helt skilda uppfattningar. Enligt svensk lag är det således straffbart att utföra aktiv dödshjälp.

I vissa fall när patienten lider av en långt gången sjukdom och man vet med bestämdhet att den oundvikliga döden är nära förestående kan man på läkares inrådan upphöra med livsuppehållande åtgärder. Passiv anestesi.

Den andra frågan anser jag är väl så viktig. Den om palliativ (uppehållande) vård i livets slutskede. Det verkar i fallet med kvinnan i Nordingrå som det är där det har brustit. Kvinnan led under många år av en obotlig sjukdom som vållade henne svåra dagliga smärtor. Men trots att de av och till hade kontakt med sjukvården fick de ingen hjälp. Jag tror att genom en aktiv vårdinsats, med de åtgärder som i dag står till buds med effektiv smärtbehandling kunde hennes livssituation markant förbättrats. Därför anser jag att boven i dramat är den ineffektiva vård som bedrivs i region Västernorrland. De knappa resurser som står till regionens förfogande går i första hand till att göra feta chefer ännu fetare genom att göra deras redan feta löner ännu fetare. Sila organisationen genom ett durkslag och se till att det som blir kvar är de som med blod svett och tårar vill idka anständig sjukvård.

De ångar på.

MODO tog sin nionde raka seger i kväll. Detta efter att ha spöat Södertälje med 9 - 3. Ett klar seger. Det kan nämnas att Tambellini gjorde tre mål och en målgivande passning.

Kommande lördag väntar ett derby hemma mor Björklöven som leder serien med MODO på andra plats med bara en poäng mindre. Matchen går i Fjällräven arena och är redan slutsåld.

I övrigt ligger en ny vecka framför. En vecka som jag försöker ägna mig åt boken i så stor utsträckning som möjligt.

Tillvaro.

I Insomnias sköte så tryggt jag vilar

I Morfei armar likaså.

Till domnad tillvaro så fort jag ilar

för att ny styrka få.

Till en ny dag jag vederkvickt vaknar

för idog och lättsam levnad.

Ty för mitt väl jag ingenting saknar

i min långa livliga levnad.

Så vill jag i nuets atmosfär vara

med alla de krafter jag har.

Tacksam för alla de dar jag  har kvar

som jag i Pandoras ask vill förvara.

I allhelgonatid.

Vår stund på jorden varar inte för evigt. Även om vi förunnas ett långt och aktivt liv vet vi att det endast är ett lån. Jag tror att det kan vara nyttigt emellanåt att för en stund stanna upp och fundera över tidens skiften. Att liksom Viktor Rydbergs tomte fundera över vadan och varthän. "Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder.

Det var tankar och funderingar när jag i går kväll såg de många ljus som glimrade likt stjärnor vid Björna kyrka. Släkten följa släktens gång.

Tankar i sen höst.

När solens ljus i gula höstlöv blänker

och naturen lägger sig till ro.

Jag då på livets mått och mening tänker

likväl förankrad i en bergfast tro.

Då höstlig fågel flyttar från sitt viste

på lätta vingar hän till fjärran land.

Jag önskar då jag livets mening visste

och vad som väntar bortom havets rand.

Men det är inte  helt mig här förunnat

att svar på alla livets gåtor få.

Mitt inre väsen lärt mig, och förkunnat

att leva rikt vad än som kommer på.

Så har jag frid och ro uti mitt sinne,

har full förtröstan vid mitt starka hopp.

Jag känner då att tiden snart är inne

och jag fullbordat har mitt levnadslopp.

Då skall jag evig härlighet få skåda

få möt honom på en brusten sky.

Ty där skall hans kärlek alltid råda.

Då himlens härlighet är städse ny.

Stämningsfullt.

Jag var i kväll upp till kyrkogården i Björna och tände ljus på våra gravvårdar. När jag var klar hade mörkret redan lägrat sig och det var fint och stämningsfullt med alla ljusen och lyktorna som glimrade i allhelgonakvällen.. En fin tradition ´som minner om att våra hädangångna inte är glömda. De många ljusen och lyktorna är ett tecken på att man på detta sätt vill hedra deras minne. Det var bara någon enstaka gravvård som inte var upplyst.

Jag möttes för övrigt idag av ett dödsbud i form av en mycket oväntad dödsannons. Annonsen talade om att en man, Åke Byström Sörflärke dog den 26 oktober. Åke var en avhållen vän sedan sjuttio år tillbaka. 1949-50 gjorde vi militärtjänst tillsammans på garnisonsbrandkåren i Boden. Han kom bara några dagar efter mig, så vår utbildning till brandmän sammanföll. Vi gjorde även många ambulansinsatser tillsammans, Jag som ambulansförare och Åke som biträde. Så gott som dagligen var det något som fordrade ambulanstransport. Vi betjänade inte bara garnisonen, utan också Bodens befolkning plus ett omland stort som Blekinge.

Det slumpade sig också så att vi gjorde alla repetitionsövningar tillsammans.Tre månader vid räddningsanläggningen i Nyadal och en månad i Rosersberg utanför Stockholm. Vi uppehöll kontakten genom hela livet, mest genom telefonsamtal. Vi språkades vid bara en vecka innan dödsfallet och då var allt som vanligt. Han nämnde givetvis att han hade problem med hjärtat men inget som han ansåg ohanterbart.

Budet gör oss påminda om livets bräcklighet.