Björnaborg.

På grund av tekniskt fel i datorn blev inte gårdagens blogg komplett. Av någon anledning slutade tangentbordet fungera varför jag var tvingad att starta om datorn. Detta innebar att det inte var möjligt att fortsätta på inneliggande blogg.

Fin kontakt med de boende.

Vid våra besök med vårt team från missionsförsamlingen brukar vi uppmuntra de boende på olika sätt att berätta. Vid det senaste tillfället började vi samtala om de olika årstiderna. Ja, om vilken årstid de trivdes bäst med. De allra flest tyckte att sommaren var bäst. Vilket jag tycker är ganska naturligt. Sommaren är väl den  årstid som år lättsam  att leva under. Det på grund av den livsvänliga temperaturen och ljuset.

Under hösten kunde det även vara perioder av sköna dagar, men också bjuda på riktigt deprimerande vädertyper. Vårvintern kunde det också vara riktigt sköna dagar med sol över vita vidder som inger förhoppning om ljus och värme.

Personligen gillar jag inte det väder som dominerar vårt område just nu. Det här gråmulna regniga vädret tycker jag inte uppmuntrar till några glädjesprång. Men det har visar sig att vi numera har typ sådana här perioder före julen. Men jag får väl se framåt och tänka på att det snart är jul

..

Björnaborg snart ett minne blott.

Trots att inget beslut är taget om nedläggning av gamla delen vid Björnaborg är verkställigheten, det vill säga tömningen, i full gång. Genom att införa intagningsstopp och dessutom rekommendera de boende att söka sig till andra boenden är den totala nedläggningen ett faktum. Dessutom rekommenderas personalen att söka andra arbeten inom , eller utom, kommunen. Åtgärderna motiveras med att både boendemiljö och arbetsmiljö är oacceptabel.Detta enligt kommunens tjänstemän. Däremot har de som varit i kontakt med både IVO och arbetsmiljöverket fått upplysning om att de inte har något att erinra i frågan.

Dessutom vittnar både de boende på avdelningarna och personalen att de trivs alldeles utmärkt med förhållandena. Jag har rätt ofta besökt Björnaborg i olika sammanhang och inte lagt märke till någon som inte har varit tillfreds med sitt boende. När vi ett team från missionsförsamlingen hållit andakt med de boende har vi fått väldigt god kontakt med dem. 

Typiskt höstväder.

Efter att ha varit rätt hyfsad höst med några minusgrader och uppehåll har det nu slagit om till relativt milt väder och regn och dis. Men de senaste höstarna har dominerats av tämligen slaskiga och regniga dagar under den tid vi kallar förjulsvinter. Om orsaken kan man bara spekulera. Om det möjligen beror på den så kallade globala uppvärmningen.

Novembergrått.

Slaskigt väder, novembergrått

mörkrets budskap över vår by

En tungsam tid  i övermått,

bereder oss våldsamt huvudbry.

Men vi ser fram emot julens tid

som vi kan fira med våra kära

Då vi får mötas i helgdagsfrid.

vad kan man mer begära

Men allt eftersom våra dagar går

under denna gruvliga gråvädershöst.

Så småningom kommer det åter en vår,

som hägrar och blir till vår tröst.

MODO torskade mot Vita Hästen och bröt därmed sin segersvit.

Hur olika det kan vara,

Jag mötte för en tid sedan vid olika tillfällen två person som jag kom i samspråk med. Vi språkade om ditten och datten, om väder och vind. Ofta  när jag råkar på vänner och bekanta brukar jag nämna om att jag håller på att färdigställa en bok. Jag finner det nämligen intressant att testa hur de reagerar på ett sådant påstående.

När jag nämnde om boken vid mötet med den första personen verkade den närmast besvärad. "Jaha och va ska den handla om?" "Om LIVET, i stort och i smått, sa jag". "Kan de vara nåt att skriva om? Memoarer har vi väl nog av". "Min bok är ingen memoarbok, det är en bok om livet i stort och i smått. Livserfarenheter och råd, mest med allvar men också med humor" sa jag.

Vid mötet med den andra personen fick jag en helt annan reaktion. "Det ska bli spännande att få läsa den boken, den har vi väntat länge på". "Om jag känner dig rätt blir den säkert läsvärd".

Nu är det så att det är inte säkert att det blir någon bok. Jag har manuset klart så när som på en del korrekturläsning. Men jag har nämligen vissa svårigheter att få det omarbetat till en tryckfärdig fil. Något som är nödvändigt för dess framställning. Men jag kämpar på. Med släkt och vänners bistånd.

Ha det gott med era liv i stort och i smått!

Ja tro ni tål lite mål.

Va äre för skellna.

Va äre för skellna mella ovôlen å basasam.

Jo. Då man ä ovôlen då ä man slärvet.

Men då man ä basasam då ä man söm e böller.

Sä böllret ä nästn sôm å vara basasam.

N´Fingal stekte fläske sä dä ble rakt maschlet. För att int tala ôm sås´n Då han bjö pa fläske å löksas´n å kryparpärern, vare gästninga. Dä va sä farket vä ne dänne att n´Fingal hadde rakt snålvattnne rennenes.

Nä,nu äre bäst å slafa in.

Krig och demonstrationer.

Lite emellanåt brukar jag i min blogg i möjligaste mån kommentera världsläget. Ovanpå alla klimathot som dagligen fyller olika medier är det krig och andra oroligheter som dominerar. Det är således inte något klot med idel harmoni som snurrar runt i sin bana genom universum.

Krigshandlingar.

I ett antal konflikthärdar runt om i vår värld löser man sina mellanhavande genom att ta till vapen. Ett ytterst destruktivt förfaringssätt som inget land går helbrägda ifrån. Människors lidande går inte att värderas i pengar men är en fruktansvärd tragedi som resulterar i hemlöshet och flyktingtillvaro. De materiella skadorna är även de gigantiska. Återuppbyggnaden av ett krigshärjat land kan ta decennier att åtgärda. Vad man dessutom inte uppmärksammar i sammanhanget är de oerhörda kostnader som ett krigförande land ådrar sig. Kostnader som kan vara i decennier. Underhåll för många tusentals krigsinvalider gräver stora gropar i ett lands ekonomi under många år framöver.

Demonstrationer.

Jag kollade kvällens TV-sändningar som till större delen upptog referat från olika länders demonstrationer. Jag uppskattar att det i nuläget finns runt ett tjugotal olika demonstrationshärdar. Ofta är dessa så blodiga att de kan ses som på gränsen till inbördeskrig. Orsaken till dessa missnöjesyttringar har för det mesta orsakats av korrupta regimer som missköter sitt lands ekonomi. Andra är ideologiskt betingade då en upprorisk befolkning tvingas leva under fullständigt miserabla politiska förhållanden. Eftersom de i de flesta fall demonstrationerna bekämpas med maktmedel gränsande till rena avrättningar eskalerar de till allt våldsammare blodigheter.

Frågan man ställer sig är om det är något vi kommer att få leva med i många år framöver. Demonstranternas missnöjesyttringar utmynnar sällan i något förändrat beteende regimmässigt utan genom att motåtgärderna blir allt blodigare.

Dessbättre är vi tämligen förskonade från konflikter här på Tallbacken, där vi lever i den bästa av världar vad gäller grannsämjan.

Böxluka.

För i tin vare knappa ti böxluka. Jäg minns en gang dä van lillpajk söm hadde tie knappa i böxluka, å allihop va oknäft. De tog en jämarns ti inna pajken hadde fott ihope. Nu för tin ha dam ju dragkeja. Men de gå å klämme säg tin dann anorninga å.

Dä ä antômt å ha böxern hel. Äre bara slörern å böxaschele ä utgörning då änte nan gästning å gå te skola vä dam. Mamma hon bruck se dell att böxern ä hel på mararn. Men dä kan ju olöckese sä man rivsant böxaschele på nan spik. Då äre fögan ommafalt. Mestadels ha ju smobåna kortböxern. Langböxern fo dam då dam ha konfirmere säg. Då ä dam jussum vöxen.

Pa vorn då könn man gå nä säg ti  tjekalere. Böxern ble sä  lertong sä dam könn stå för säg sjalv.  Då vare int na rolet å kömma hem dell mamma. Men hon hadde ju ne onaskelet tölamo sä hon tog fäll hann ôm e dänn skitiböxern.

Ja. Man könn säg att dä äre besmi häppå jorla.

En grisvisa.

Vår julgris fick jämt heta namnet Särimner eftersom den den alltid uppstod igen. Dock inte lika frekvent som sin namne i gudasagan. Den ursprungliga galten Särimner tillagades alltid av kocken Andrimmer som kokade den i en kittel som hette Eldrimner

Enligt Gylfaginning, i Snorres Edda, kokades och åts Särimner varje dag, men var välbehållen igen på kvällen. Här beskrivs Särimner som en galt. Fläsket från Särimner räckte alltid till de Enhärjar som kom tillstädes. "Sant är att en stor folkmängd kom till Valhall. Dock kom aldrig så många att de icke får tillräckligt men fläsk att äta av den galt som heter Särimner. Den som Andrimner tillagar.

Vår julgris var inte lika snabb att återfödas. Som regel föddes den på våren och som vår ömma moder införskaffade. Till yttermera visso skulle det alltid vara en galt. Vår Särimner tog ett drygt halvår på sig för att komma upp i slaktvikt. Men nyttig var den eftersom den bidrog till en välsignelserik helg med sin medverkan i olika skepnader på julbordet.

Jag citerar ett fragment av en juldikt som min farbror Kristoffer skrev:

För fläske å sylta å kôrven

de gör att tarparskôrven

uti sitt enkle lille sjul,

en gång ôm åre fo känn att dää ä jul.