Hur gammal kan man vara

Ofta när jag sitter vid min gamla trotjänare till vedpanna (Sveriges enda vedpanna som figurerat i TV) blir det läge för mera filosofiska tankar. I morse när jag satt där och väntade på att temperaturen skulle uppnå hygglig nivå kom sådana tankar över mig.

Frågeställningen som jag hade i morse handlade om folks attityder gent emot ålderstigna personer. Jag är ju nu rätt till åren kommen och skulle egentligen passa för någon mer evighetsbetonad tillvaro. Men jag känner mig inte gammal utan bara lite äldre. Men de allra flesta jag möter i olika sammanhang betraktar mig för det mesta som en totalt hjälplös stackare. Kanhända ger jag också det intrycket på grund av min gubbiga gång. Detta förhållande triggar min omgivning till de mest omfattande hjälpinsatser eftersom de fått det intrycket. De tänker: "Den här gubben är snart färdig att tippa ner i gravens djup så vi måste se till att det inte händer här och nu. Och så uppträder de som samariter i "Gubbstruttarnas hjälporganisation". "Den där gamla gubben är nog inte kapabel att ens lägga en smörgås på ett fat", tänker de. Och så mycket mindre själv transportera den till bordet, var han nu skall sitta.

Ibland leder det till att jag har vissa svårigheter att uppträda försonligt mot mina "änglar". Även om det för stunden utgör an smart lösning på en uppgift av logistisk art och därmed fullt försvarbar tär det lite på min självkänsla. Men det kanske kommer den tid då jag är tacksam för varje liten insats av ovanstående karaktär. Vad vet jag?

Dessutom har jag bestämt mig för att inte låta detta förhållande utgöra något problem i min tillvaro. Jag lever ju efter den devisen att: DET ÄR SOM DET ÄR OCH BLIR SOM DET BLIR OCH BLIR DET SOM DET BLIR SÅ ÄR DET SOM DET ÄR. En bra devis även för mina kära bloggdiggare!