Anklagad för aktiv dödshjälp.

Den man som i mars i år hjälpte sin fru enligt hennes önskan att avsluta sitt liv stod i dag inför rätta för sin gärning. En gärning som enligt svensk lag betecknas som brottslig.

Händelsen har satt fokus på två viktiga förhållanden i fallet. Dels debatten omkring synen på aktiv dödshjälp och dels samhällets och läkarnas ansvar för utökad vård i livets slutskede. Vad gäller införandet av aktiv dödshjälp står två starka läger emot varandra med helt skilda uppfattningar. Enligt svensk lag är det således straffbart att utföra aktiv dödshjälp.

I vissa fall när patienten lider av en långt gången sjukdom och man vet med bestämdhet att den oundvikliga döden är nära förestående kan man på läkares inrådan upphöra med livsuppehållande åtgärder. Passiv anestesi.

Den andra frågan anser jag är väl så viktig. Den om palliativ (uppehållande) vård i livets slutskede. Det verkar i fallet med kvinnan i Nordingrå som det är där det har brustit. Kvinnan led under många år av en obotlig sjukdom som vållade henne svåra dagliga smärtor. Men trots att de av och till hade kontakt med sjukvården fick de ingen hjälp. Jag tror att genom en aktiv vårdinsats, med de åtgärder som i dag står till buds med effektiv smärtbehandling kunde hennes livssituation markant förbättrats. Därför anser jag att boven i dramat är den ineffektiva vård som bedrivs i region Västernorrland. De knappa resurser som står till regionens förfogande går i första hand till att göra feta chefer ännu fetare genom att göra deras redan feta löner ännu fetare. Sila organisationen genom ett durkslag och se till att det som blir kvar är de som med blod svett och tårar vill idka anständig sjukvård.