I allhelgonatid.

Vår stund på jorden varar inte för evigt. Även om vi förunnas ett långt och aktivt liv vet vi att det endast är ett lån. Jag tror att det kan vara nyttigt emellanåt att för en stund stanna upp och fundera över tidens skiften. Att liksom Viktor Rydbergs tomte fundera över vadan och varthän. "Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder.

Det var tankar och funderingar när jag i går kväll såg de många ljus som glimrade likt stjärnor vid Björna kyrka. Släkten följa släktens gång.

Tankar i sen höst.

När solens ljus i gula höstlöv blänker

och naturen lägger sig till ro.

Jag då på livets mått och mening tänker

likväl förankrad i en bergfast tro.

Då höstlig fågel flyttar från sitt viste

på lätta vingar hän till fjärran land.

Jag önskar då jag livets mening visste

och vad som väntar bortom havets rand.

Men det är inte  helt mig här förunnat

att svar på alla livets gåtor få.

Mitt inre väsen lärt mig, och förkunnat

att leva rikt vad än som kommer på.

Så har jag frid och ro uti mitt sinne,

har full förtröstan vid mitt starka hopp.

Jag känner då att tiden snart är inne

och jag fullbordat har mitt levnadslopp.

Då skall jag evig härlighet få skåda

få möt honom på en brusten sky.

Ty där skall hans kärlek alltid råda.

Då himlens härlighet är städse ny.