Stämningsfullt.

Jag var i kväll upp till kyrkogården i Björna och tände ljus på våra gravvårdar. När jag var klar hade mörkret redan lägrat sig och det var fint och stämningsfullt med alla ljusen och lyktorna som glimrade i allhelgonakvällen.. En fin tradition ´som minner om att våra hädangångna inte är glömda. De många ljusen och lyktorna är ett tecken på att man på detta sätt vill hedra deras minne. Det var bara någon enstaka gravvård som inte var upplyst.

Jag möttes för övrigt idag av ett dödsbud i form av en mycket oväntad dödsannons. Annonsen talade om att en man, Åke Byström Sörflärke dog den 26 oktober. Åke var en avhållen vän sedan sjuttio år tillbaka. 1949-50 gjorde vi militärtjänst tillsammans på garnisonsbrandkåren i Boden. Han kom bara några dagar efter mig, så vår utbildning till brandmän sammanföll. Vi gjorde även många ambulansinsatser tillsammans, Jag som ambulansförare och Åke som biträde. Så gott som dagligen var det något som fordrade ambulanstransport. Vi betjänade inte bara garnisonen, utan också Bodens befolkning plus ett omland stort som Blekinge.

Det slumpade sig också så att vi gjorde alla repetitionsövningar tillsammans.Tre månader vid räddningsanläggningen i Nyadal och en månad i Rosersberg utanför Stockholm. Vi uppehöll kontakten genom hela livet, mest genom telefonsamtal. Vi språkades vid bara en vecka innan dödsfallet och då var allt som vanligt. Han nämnde givetvis att han hade problem med hjärtat men inget som han ansåg ohanterbart.

Budet gör oss påminda om livets bräcklighet.