i skördeanden.

När odalmannen går med sin såskäppa myllas varje korn ned i jorden för att med sitt liv förmedla liv. Han offrar dett frö med en tro och en tillförsikt om att det skall växa och mogna till en rik skörd. Men han vet också att för den skörden är det nödvändigt med gynnsamma förhållanden under växtperioden. Hans liv bygger således på en förhoppning.

Så är det också med livets alla skeenden. Vi lever med en förhoppning om ett meningsfullt liv och strävar efter att göra det så rikt som möjligt. Dock är det som med kornets grodd i jorden. Det måste, genom gynnsamma förutsättningar, finna en grund till utveckling och mognad.

Skördetid.

När liemannen går i skördeanden,

för att meja varje enskilt strå.

Då slits de många starka banden

som livet självt har vilat på.

Det har mognat under sommardagar,

där ljuset speglat himlens atmosfär.

Ty de förgänglighetens lagar,

har präglat existensen här.

Någon måste mista livet.

för att evigheten skall bli till.

Det är livet, stadigt skrivet,

fäst med både stämpel och sigill.

Det helt förenligt är med livets lagar,

att kornet dör där livet skall bestå.

En offergärd som himlen helt behagar,

för att frukt och mognad en gång njuta få.