Något att ösa ur.

Allt eftersom jag arbetar med BOKEN botaniserar jag i mina tusentals bloggar och stöter på det ena intressanta inlägget efter det andra. En stämningsdikt får därför utgör mitt inlägg i kväll.

Aftonbön,

När natten faller på och tystnat dagens ljud.

Jag gärna sänder då en tanke till min Gud.

En liten stilla stund för vilans ljuva ro.

som har sin rot och grund i sann och ärlig tro.

Slut är jakt och jäkt, jag då får vila ut.

Som en stilla fläkt det känns vid dagens slut.

Jag i mitt hjärta gömmer hemlighetens svar,

så att jag aldrig glömmer att stilla frid jag har.

Jag finner ro och tröst i varje andetag,

ty min Gud förlöst. Gett mig styrka varje dag.

En stilla ljuvlig röst förkunnar då att jag,

fått min längtan löst vid änglars välbehag.