Litterärt höjdhopp.

Arbetet med BOKEN går vidare i lämpligt tempo. Även om jag har en stor del av materialet färdigt är det ändå rätt omfattande att ge det rätt struktur och utseende.. En första bok har väl alltid lite av "experimentkaraktär" över sig, Ibland har man känslan att man trevar sig fram. Med många funderingar i huvudet. Men det är bara att ta tjuren vid hornen och köpa grisen i säcken för att inte ta sig vatten över huvudet så att man lägger alla ägg i samma påse och får det på sig att man lapar mjölk ur egen skål.

Jag bifogar ett litet smakprov ur introduktionen till boken.

Författarfunktion.

Att skriva ett manus är inte så lätt,

ty texten skall formas på enkelt sätt.

Därtill vara korrekt och rätt,

gärna perfekt. Rätt och slätt.

Det gäller att äga fin fin fantasi,

om det någon mening med mening skall bli.

Dessutom greppa granna mönster däri.

Samt rytmer och språk med god harmoni.

Om än denna stillsamma strävan är svår,

med livsmod och livslust till verket jag går.

Ses spränga språkliga skräckfyllda snår.

som gör att jag slutligt vid slutet står.

Törhända en vers med allitteration,

bringar mitt ode en säregen ton.

Att äga en viktig författarfunktion,

det är min allra högst önskade intention.

Kanske en vers med ordklyveri.

Men också medioker melankoli.

Eller kanske en mening med vitsar uti

Ävensom peka på praktisk psykologi.

Då kanske mitt manus med nöje man ser,

så att min ådra förmeras alltmer.

Fin form för finess författandet ger,

så lyckliga läsare läser och ler.