En vårdag.

Någon dag före Valborgsmässoaftonen våren 1986 var jag i färd med att kratta ihop en del fjolårslöv. Under arbetet kom då ett stilla vårregn som jag uppfattade som väldigt välgörande. Vad jag då inte anade var att regnet var besmittat med radioaktivt nedfall från en havererad reaktor i Ukraina. I den fina vårkvällen hade man inte en tanke på något sådant.

I kvällens TV-sändningar  var uppmärksamheten riktade mot katastrofen. På vilket sätt den kunde uppkomma och vilka följder den hade. En ingående intervju gjordes med en av de som arbetade i reaktorn vid tillfället. Han hade klarat sig bra och var vid full vigör efter 33 år.

Följden av olyckan och även den i Harrisburg blev en intensiv debatt om kärnkraftens vara eller icke vara. En debatt som pågår än i dag. Sverige har stängt och avvecklat en stor del av kärnkraften, medan de i andra länder städse bygger nya anläggningar. Jag tror att ointresset för att bygga nya anläggningar beror på kostnaderna. Det är en rätt olönsam historia. Men elkraft behöver vi ju.