Det smäller både här och där.

Det ä ingen tvekan om att även i vårt till synes trygga Sverige ökar benägenheten för att lösa konflikter genom att ta till grovt våld. Även olika typer ar sprängmedel kommer till användning. På tv-nyheterna i kväll rapporterade de om ett sprängdåd i Lund. Det är tydligen alldeles uppenbart att det finns allt flera gäng och kriminella element som har sin verksamhet långt utanför lagens råmärken. En verksamhet där man har helt andra typer av konfliktlösningar.

Det är ytterst svårt för en oinvigd att ha någon uppfattning om mekanismerna bakom denna destruktiva verksamhet. Men man kan ana att det långsamt har skett en förändring i samhällsstrukturen där nya och främmande element fört in för oss helt nya levnadsvillkor. Vi lever ju numera i en globaliserad värld tillsammans med nysvenskar med helt olika bakgrund och tänkesätt.

Jag resonerade härom dagen med några "nysvenskar" som etablerat sig i vårt samhälle. Jag frågade dem vad de uppskattade mest i sin nya tillvaro. De satte då tryggheten som prio ett i deras nya liv. Att få leva bland vänner och bekanta utan att känna den malande osäkerheten inombords. Det är således grunden. Att de sedan uppskattade naturen och den okomplicerade miljön var för dem en bonus. Och jag instämde i deras uppfattning. Även om jag personligen för en tid sedan blev utsatt för ett knepigt bryderi. Jag hade varit på vår livsmedelsbutik Handlarn och köpt nödvändiga varor för en dryg hundralapp. Jag hade varorna i en kasse i kundvagnen som jag lämnade utanför ANKARET under tiden jag gick in där. När jag efter ett antal minuter kom ut igen var kundvagnen och varorna borta. Vi letade överallt men utan resultat. Det var tydligen någon som stulit mitt inköp. Kundvagnen hittade vi nere vid entrén.

Vad jag kan minnas var det första gången något sådant hänt i lilla Långviksmon. Men tiderna förändras även i det lilla fredliga samhället.

En orolig värld.

Instabilt politiskt läge

Ett förhållande som i världens alla tider rått är människans förmåga att skapa konflikter med varandra som inte sällan lett till i stort sett meningslösa krigshandlingar. Vår nutid är inget undantag. Jag tror att det inte gått en dag under de senaste hundra åren att det inte någonstans runt vårt klot varit krig. Något som varit både kostsamt och destruktivt.

Den senaste tiden har konflikterna som har med världsekonomin att göra ökat markant. För att hävda USA som ekonomisk stormakt har president Donald Trump utmanat många av världens länder till något som med rätta kan betecknas som ekonomisk krigföring. Därvid har han riktat sin aggression i första hand till Kina som utmanar USA som världens största och starkaste ekonomi. Men med tiden har Trump mer och mer insett att det inte är så lätt att vinna gottköpssegrar på området. Det är stor risk att attackerna slår hårt tillbaka på det egna landets ekonomi. Eftersom sådana händelser är kännbara för de egna medborgarna är det opinionsmässigt ett vågspel. Med tanke på kommande mellanårsval har han insett det kloka i att spara på krutet en aning.

I England har man mer och mer insett att brexitprocessen inte var så enkel som man från början hade tänkt sig. Dels är det ytterst komplicerade förhandlingar rent tekniskt sett. Men också praktiskt om man beaktar de svårigheter som emanerar till irlandsfrågan. Frågan har också gett upphov till stora politiska motsättningar som inte är så enkla att lösa, I varje fall inte på kort sikt. Dessutom med alla de frågetecken som en hård Brexit i oktober kommer att ge upphov till. Det politiska vakuum som råder är till uppenbar skada för en rad olika länder.

Problemet med konflikten i Melllanöstern är en annan oroshärd som synes vara olöslig. Det territoriellt hårt trängda Israel ökar motsättningarna varje gång de gör anspråk på ytterligare landområden. Den sedan länge existerande konflikten med Libanon verkar heller inte kunna få någon snar lösning. Donald Trump verkar inte vilja engagera sig särdeles djupt i dessa förhållanden.

Listan på konflikthärdar världen över kan göras lång. De olösliga.

Och över alltihopa lyser moder sool...

Tallbacken.

Nu har jag med benäget bistånd av min fine granne Sture Vikman sågat och kluvit all ved som var upplagrat. Det är ansenliga mängder som uppskattningsvis skall räcka några eldningssäsonger. Det känns tryggt att ha energibehovet täckt för en tid framåt även om jag har planer på att installera ett värmesystem där jag inte är så beroende av ved. Någon slags värmepump eller dylikt.

I dag var det som vanligt på torsdagarna en träff med "Gubbröran" i Björna. Där behandlades många olika spörsmål till nytta för oss själva och för bygden. Efteråt var jag en tur till Örnsköldsvik. Gjorde även ett nedslag i Järved där jag bland annat förvandlades från långhåring till korthåring.

När jag sedan skulle åka hem med bilen var det ett ordentligt regnväder. Som tur slutade det rätt snart och hemresan gick planenligt bra. De här dagarna i september har bjudit på varannandagsväder med ömsom sol och ömsom regn. Men vi behöver ju ordentligt med höstregn eftersom det är rätt lågt i bäckar och sjöar tillika i grundvattnet. Väderspåmännen har flaggat för att det skall bli kallare och ännu höstligare väder.

Eftersom det möjligen framöver blir lite ledigare skall jag ta itu med att sammanställa BOKEN som låtit vänta på sig allt för länge tycker många. Men peppar peppar, osvuret är bäst!

Hej alla bloggdiggare!

Björnamåle,

Va äre för skellna?

Va äre för skellna på´n dött ån grut. Dä ä int sä lätt å förstå.

Då dä ä baran dött äre nästan slut ån grut dä ä bra  lite å.

Ta man en grut äre nästan intjvätt å´n dött dä ä no likedant

Man kan räken på samma sätt.  Dä ä nagerst söm ä sant.

Men nalta kan å vara bra lite söm en dött ella en grut.

Sä når dä ha slute å strite ä´n grut å´n dött nalta slut

I hemlighetens tecken.

Resan i dag med Rolf Lindtröm vid ratten var till en början fylld av hemligheter. Men allt eftersom dagen och resan fortskred blev det allt klarare för oss resenärer. en höll sig inom Nordmalings kommun och visade ett antal djärva företagare och företag.

Första stoppet var vid ett gårdsbageri i Öre där vi blev förplägade med kaffe och hembakt bröd. Sen åkte vi till "Pjoller" en prylbutik. I tur och ordning en prylbutik i Örsbäck och Marias galleria i Gräsmyr. Resans slutmål vid Åbrånets gårdsbutik i Hörnsjö där det serverades lunch innan vi styrde färden hemåt.

En gyllene höst.

I morgon bär det iväg på en resa som sträcker sig över dagen. Eftersom den startar rätt tidigt blir det ingen omständlig bloggskrivning i kväll. Men ett livstecken bör ni ändå få. Jag börjar se slutet på all vedhantering då det nu återstår bara några vedklabbar att tukta. Det känns skönt att ha energilagret tryggat för en bra tid framöver. Frågan är om jag kommer att kunna hugga ytterligare ved för kommande år. Men det får väl framtiden utvisa. Även om det ter sig lite svårt tror jag det är bra att vara verksam så länge man orkar och har lusten.

Med det önskar jag alla mina bloggdiggare en god nattsömn.

Min stund.

Man frågar sig vad tiden lider, vad blir det utav min dag?

blir det kanske bistra tider, eller dag med välbehag.

Det är ett spörsmål vi ej kan ana, måhända ens kan sia om.

det är en del av livets bana, något mystiskt ovanom.

Kanske är vårt liv i någons händer som styr det med sin mysticism.

men vi är med, vad än som händer, det är ingenting av passivism.

Så måhända är min stund på jorden, inget annat än en parentes.

en tid som måhända vorden inget verkligt liv kan ges.

Men om det bara är ett varande, som är en tid och inte mer.

ett meningslöst bevarande av tid som ingen ljusning ser.

Då blir min stund på jorden, sett ur evighetens perspektiv

blott en canossavandring vorden som sådan saknar sunt motiv

Ännu en nittioåring.

I dag hade vi inom familjen anledning att fira en nittioåring. Det var min svägerska, Siv syster. Ingrid Johansson som i dagarna också har uppnått den aktningsvärda åldern. Vid en liten festlighet i hennes hem hade vi anledning att uppmärksamma jubileet. De flesta av hennas syskon var tillstädes. Ävensom respektive.

Den jämlikhet som råder visavi åldrandet innebär att vi alla blir äldre. Under förutsättning att vi får leva ett någorlunda normalt liv fritt från alltför många och svåra krämpor som sätter ner vår livskvalitet är detta med åldrandet en tillgång. Något som vi har anledning att bejaka. Däremot är jag ändå lite av skeptiker när man förmedlar en gratulation med sången "Ja, må hon/han leva uti hundrade år" eftersom det i sig inte är något självändamål. Att leva många år om livskvaliteten har dalat nästan ner till noll kan nämligen innebära något ytterst plågsamt. Jag vill gärna i stället sjunga "många lyckliga år".

Det är nämligen så att jag alltid velat framhålla värdet av ett någorlunda rikt liv som präglas av en aktiv social samvaro fylld av positiva upplevelser. Om grunden för en sådan tillvaro raseras och endast ersätts av en existens vill jag skarpt ifrågasätta dess värde. Något som har att göra med kvalitet och kvantitet. I det perspektivet är ett värdigt och stilfullt  åldrande med en meningsfull tillvaro någonting positivt. Men med respekt för varje människas rätt att mötas med aktning är intentionerna ändå att, för varje individ, skapa ett så värdigt liv det bara går. Åldrandet är således inget kollektivt utan unikt för varje enskild person. Och det skall respekteras.

Att bli gammal är inget självändamål, en existens på ålderns höst.

Även om åldrandet törnar tål, kan det ändå vara en tröst,

att mötas med värdighet

Dock om tiden blir en tillvaro svår och livet inte är något liv.

Blott en meningslös samling av dagar och år. Något av tidsfördriv.

Så bör man mötas med värdighet.