Bokstavsbarn förr.

Numera får barn och ungdomar med olika störningar i sitt beteende en helt annorlunda omvårdnad och behandling än som var fallet för hundra år sedan. Då sade man att de var född med ett lyte. Var de gravt utvecklingsstörda eller hade någon missbildning blev de ofta undangömda. Det innebar många gånger att de var hänvisade till en vistelse i total isolering. De blev heller inte föremål för medicinska insatser eller kom under någon vård. Hade man ett lyte som inverkade menligt på deras tillvaro var det inte så vanligt att de behandlades. Många gånger blev de också instängda på något behandlingshem eller annan institution. Det uppfattades också som något skamligt som för det mesta stannade inom den egna familjen. De deporterades ofta till något behandlingshem där de levde sitt liv fjärran från sociala kontakter.

Jag minns en händelse från min barndom i Långviksmon. Det var nog i början av 1930-talet för det var under en tid min mamma Signe skötte järnvägsstationen. Det var så att i hennes tjänst för Statens järnvägar SJ. hade hon förmånen att åka gratis på tågen, så kallade fribiljetter. Då hände de sig att i bygden fanns i en familj en gravt utvecklingsstörd flicka. Så illa däran att hon skulle placeras på ett särskilt behandlingshem i Småland. Men familjen hade av någon orsak inte möjligheter att assistera henne på resan ned till Småland. Eftersom mamma Signe åkte gratis på järnvägen åtog hon sig att följa flickan på resan. Det blev för flickan ett definitivt avsked från familjen eftersom den tidens institutioner för utvecklingsstörda var mera en förvaring och inte någon behandling.

Numera uppmärksammas barn och ungdomar med olika svårigheter på ett helt annorlunda sätt. I något fall kan till och med man vända det till något positivt. Utvecklingen på området har förändrats radikalt bara under en mansålder.

God åldringsvård.

Sverige har en alltmer åldrande befolkning. Samtidigt som andelen äldre ökar blir den procent av befolkningen som befinner sig i arbetsför ålder allt lägre. Det betyder i klartext att allt färre skall täcka de allt större kostnaderna för äldrevården. Där utgör Örnsköldsviks kommun inget undantag. Det verkar bli allt svårare för varje år att åstadkomma en budget som täcker kostnaderna. Den krassa verkligheten är således att pengar, eller snarare brist på pengar, kommer framöver att vara avgörande för vilken vårdstandard man kan erbjuda. VÅRD ELLER ICKE VÅRD = PENGAR! Det är alltså det budskap som befolkningen, och framförallt de äldre, ställs inför vad gäller framtida vårdinsatser.

Personligen är jag inte så lite konfunderad över de  sparåtgärder som presenteras i det senaste förslaget till budget. Ett av de generella besparingsförslagen är nämligen att höja straffavgiften för alla felparkerare i Örnsköldsviks kommun. Jag tycker att det kan verka tämligen långsökt att man kan lyckas rätta till ett budgetunderskott på ett större antal miljoner på enbart felparkerade bilar. Då tycks man inte känna Nolaskogsaren som i grunden är en försiktig ekonom.

Genom att upphöra med verksamhet i den äldre delen av Björnaborg och flytta "vårdobjekten" till andra boenden i kommunen tror man sig kunna spara runt 11 miljoner kronor per år. Den trolleribetonade beräkningen har jag också svårt att förstå. De äldre som i dag vårdas på Björnaborg försvinner ju inte i tomma luften. De har fortfarande samma vårdbehov som i dag. Förslagsvis skall de flyttas till något boende i centralorten. Där vårdkostnaden är skyhögt över det betydligt mindre kostsamma Björnaborg. Dessutom ökar också antalet vårdkrävande äldre vilket kommer att kräva allt fler vårdplatser om bara några få år.

Visst kan man hålla med om att boendestandarden och arbetsmiljön inte håller så hög klass i Björna.  Men det beror i stor utsträckning på gamla försyndelser. Genom att inte kontinuerligt bygga om och anpassa boendet till bättre standard har man grävt sin egen grav. Men bristande underhåll av kommunens fastigheter är en röta som dels har pågått länge och dels vidhäftar många andra byggnader i kommunen. Titta bara på Björnaskolan som är på väg att rasa samman.

Om man analyserar situationen ytterligare finner man att köket och matsalen som betjänar även den nya sjukhemsavdelningen ligger i den del man ämnar riva varför den uppgiften också måste lösas. Säkert inte utan kostnader. Om man därtill betänker att rivningen av ett så stort och solitt hus (ekologisk rivning) kanske kostar runt ett hundra miljoner kronor kan jag för mitt liv inte räkna ut hur den besparingsekvationen skall gå ihop.

Man kan dessutom beakta de sociala och anställningsmässiga aspekterna för ett stort antal anställda förlorar sina jobb blir man än mer förvirrad. Räknar man verkligen med att det inte har någon betydelse för kommunen som sådan. Jag vågar frankt påstå att det är den största tragedin i hela besparingsprojektet. Men det verkar som att det inte rör politikerna i rumpan. Det är ju ytterligare en rallarsving åt hela bygden. Den som ändå är hårt drabbad i dessa dagar.

Vill man göra affektiva och bestående besparingar i kommunens budget skall man analysera den utbredda byråkrati som existerar i kommunen. Verksamheten har en alldeles för stor "överbyggnad" i antalet tjänsteandar. Om man betänker att varje anställd kostar, med alla omkringkostnader, cirka en miljon kronor per år och kommunen har nästan 6.000 anställda finns där en potential till långtgående kostnadsreducering. Börja med att kapa från toppen och  inte ge sig på de som arbetar på "golvet". Om man tar bort elva "tumrullare" har man genast sparat ett Björnaborg.

Dagarna svinner.

I dag skriver vi första augusti och det lider mot sensommar och höst. Men för den som lever i nuet är det än en liten tid kvar av sommaren. Den tid som runnit iväg idag har  varit riktigt skön. Med någorlunda sol och värme. Besökte mina kära grannar Sture och Mona och vi satt ute i sommarvärmen med mycken fin gemenskap.

Tränade också mina "senkomstledamöter" med att klippa gräsmattan. Jag tar det lite eftersom, så då blir det inte så betungande. Jag tycker att även om det blir rätt ansträngande för benen är det hälsosamt. Så länge som de funkar någorlunda.

Jag besökte min älskade Sivs gravvård häromdagen. En mycket vacker viloplats, med en minnessten som jag tycker är den vackraste och renaste på hela kyrkogården. Jag stod och funderade över hur livet kan gestalta sig. Det som är koncentrerat till "Min stund på jorden." Den tid vi fått oss tilldelade är den tid vi disponerar till att fylla med något gott innehåll. Vi har inte kännedom om hur många de blir till antalet vilket är försumbart. Det som är mer angeläget är vad vi gör av dem. Att äga den visdomen hör till livets allra största utmaningar. Min bön formade sig till en vädjan om att äga den visheten för de dagar som återstår.