Skrivfel.

Jag kom på att det blev fel årtal som beskrev skolstarten i Hemling. Rätt årtal skall väl vara 1936 och ingenting annat.

Hemlings lägre allmänna lärosäte.

Vid sju års ålder, således hösten 1938. begynte mitt nedslag vid lärosätet i Hemling. Dit blev vi skjutsade med skolbussen som Johan Lindström rattade. Han var en mycket snäll person men han tolererade inte att vi busade under bussfärden. Då kunde man som bestraffning bli avslängd och tvingades att gå sista kilometern.

Det var ont om skollokaler i Hemling på den tiden, så för att inrymma alla de stora årskullarna hyrde man in sig i utrymmen som var tillgängliga. Det var dels i baptistkapellet och dels i missionshuset. Man gick ettan och tvåan i Baptistkapellet. Då blev man således baptist med en lärarinna som hette Karin Sjödin. Klass tre och fyras tillbringade vi i "mellanskolan" (den enda lokal som var byggd för ändamålet). Då hade vi en lärarinna son hette Jenny Selander. Hon tillhörde Bibeltrogna vänner så då tillhörde man den sekten och anammade dess lära. Sedan blev det femman och sexan som var inrymd i Missionshuset, så då blev vi slutligen Missionsförbundare. I de klasserna hade vi en lärare som hette Bror Noreen. Han hade den egenheten att den lärdom som inte gick in naturliga vägen så att säga, den slog han in. Det var således elever som mest varje dag fick utstå hans hårda slag mot huvudet. Och ständigt gå med huvudvärk. Vid den tiden var det helt lagligt att ge sig på eleverna med diverse handfasta bestraffningar.

Någon skolbespisning fanns inte på den tiden. Därför hade man varje dag mat med sig som man förtärde på "meddasrast`n. Den bestod mestadels av en smörad halv rågkaka och en flaska med mjölk. Jag minns att man var rätt hungrig innan lektionerna var över och man kom hem till mamma Signes middagsbord. I klasserna fem och sex fick man också ta del av "skolslöjden". Den var inrymd i Johan Vallins källare och leddes av samme Bror Noreen. Jag minns att första terminen gick åt till att förfärdiga en skärbräda i form av en fisk. Han var nog ingen riktig slöjdlärare så den stackars fisken fick utstå många svåra prövningar innan den så småningom kunde fylla sin funktion som både fisk och skärbräda. Karin Sjödin fällde ett utlåtande om mig som beskrev min skoltillvaro på pricken. Hon sa: "Jöran har nog lätt för att lära, men han är tämligen ointresserad". Det var sant för man var mera lämpad för att iståndsätta alla "projekt" man hade på fritiden. Som att fiska Abborre och Gädda i Storsjön. Det var i alla fall en lycklig och harmoniskt tid i en kärnfamilj av det gamla genuina slaget.