Tur i oturen.

Jag mötte en bekant i dag som hade varit ute för en vådlig fallolycka. En annan person hade olyckligtvis knuffat henne så att hon föll handlöst utför en lång rulltrappa. I fallet krossade hon ena armen som demolerades svårt. Nu en lång tid efter incidenten går hon fortfarande med armen ombunden och gipsad. Men hon var ändå glad och tacksam för att hon inte skadades värre än så. Hon sade att en bruten arm kunde hon förlika sig med då huvud och nacke var helt oskadda. Och fått behålla full rörlighet i kroppen i övrigt. Om det gått riktigt illa kunde hon i dag legat helt förlamad.

Det får mig att osökt än en gång fundera över det där om änglavakt. Kan det möjligen finnas en kader av skyddsänglar som ständigt står till vårt förfogande? Är våra dagar i detta liv förutbestämda? Kan vi förlita oss på vårt öde? Ja frågorna är många men svaren på dessa finner man inte så lätt. Och kanhända år det till den bästa nyttan för oss alla.