injail

Alla inlägg den 12 maj 2020

Av Jöran Lundberg - 12 maj 2020 20:23

SJ SJ gamle vän.

Det är onekligen så att samhället Lånhviksmon har för sin utveckling i stort sett varit helt beroende av stambanans sträckning. Tillkomsten av järnvägstrafiken kom att helt förändra framtidsutsikterna för den oansenlig bosättningen. Man skall hålla i minnet att när järnvägen drogs fram genom de norrländska bygderna bestod byn endast av en handfull familjer brukande små torp. Dess tillkomst betydde inte bara att det blev så mycket lättare att nå omvärlden utan även en rad viktiga arbetstillfällen. När rallarna hade dragit vidare till nya arbeten och Statens järnvägar tagit över driften var man noga med att det hela skulle fungera. 


För järnvägens fortsatta underhåll byggde man upp en organisation som garanterade tågens trygga framfart. Även om hastigheten den tiden inte var uppseendeväckande. Man byggde banvaktarstugor med några kilometers mellanrum efter hela sträckan. Till varje sådan delsträcka anställde man en banvakt med ansvar för varje särskild del av järnvägen. Banvakten hade, främst under sommarhalvåret, ett arbetslag bestående av cirka tio banarbetare som han basade över. Under hela den perioden utfördes underhålls och förbättringsarbeten på sträckan. Man skall hålla i minnet att det var en rätt primitiv anläggning som rallarna lämnade efter sig.


På så vis blev Statens järnvägar en pålitlig arbetsgivare som medverkade till att många därmed hade sin försörjning. Det var nämligen en viktig del av grundtanken med  banans sträckning genom landskapet att det skulle bidra till att utveckla och kolonisera den glest befolkade delen av övre Norrland. Samtidigt som det utgjorde en viktig kommunikationsled för resande till norra delarna av Sverige.


Det var inte bara arbetstillfällen som skapades i syfte att bibehålla en fungerande spåranläggning. Arbetet med att upprätthålla en ändamålsenlig tågtrafik tarvade också många olika befattningar och tjänster. Tillräckligt med personal behövdes för att sköta både godstrafik och personbefordran. På de orter som hade sådan dignitet att det anlade järnvägsstationer som SJ hade ansvaret Anställdes i första hand en Stins. (Stationsinspektor). Under sig hade han personer med olika befattningar och arbetsuppgifter.


I Långviksmon anlades till att börja med ingen så kallad Station utan endast en anhalt. Det innebar att bygdens befolkning själv ansvarade för tågens uppehåll och ordna för de resande. Ortens första föreståndare för anhalten var en medelålder änka som hette Karin Bylund. Efter hennes pension övertog min mamma Signe ansvaret för anhalten och skötte den till i senare delen av trettiotalet då Statens Järnvägar övertog ansvaret även för tågklareringen i  Långviksmon. Man uppförde då även en ny stationsbyggnad.


Under andra världskriget på fyrtiotalet blev orten en betydande aktör för utlastning av ved som ersättning för kol och koks varför personalstyrkan utökades avsevärt. När sedan Nordbetong anlades på femtiotalet blev Långviksmon den mest betydande stationen för godshantering på en stor del av sträckan Mellansel Vännäs. Det var också den station som allra sist lades ner.

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards