N´Nisse å häst´n  harns.

Då dä va frågar öm hästkörninga sä varn Nisse å häst´n harns e pålitlilet ackere. Han hadde en Nordsvensk söm han stellde vä havra sä magan va rônn söm en ballong. Då han nan gang skulle ahl på pärfôsern däri lanne va häst´n harns sä värstinn sä han gatt prôtta för varje steg han tog. Å´n Nisse sätte ne pärarn sä juft däri fara sä dä sörntes int just na föser ättepå. Sen gatt man fara vä gräve å försök å fo fram dam igen. Men pärern bleve. Flere tônner

På ättvintern skulle ven köres hem. De varn bit ditti skogen sä häst´n harns feck rätje bra no langt vä tomdorningen. Vä lasse feck´n  verkeligen visa va han va go för. Å haverstinn varn söm  vanlet. Ja häst´n alltså. Men årsven feck dam hem.

Iblann hadde en Nisse ne ärende te kvarn vä na kornsäcka. Han tog na säcka at garnnen å. De tog mest hele dan. Men han hadde förninga vä säg sä dä var int sönn ômmen. Men firnt e kornmjöl hadd´n vä säg hem. 

Te slattanna varn Nisse oppe tidit vä häst´n å kôrle slattmaskin.  Dä geck lättare å slå då  de v dagga kvär. Sen på dan vare te å kör ihop höe vä höräfsa då de skul hässjes. De könne bli bra no mange le för dan.'

Dä va jämarns behändet vän Nisse å häst´n harns för han könne hjalpes åt vä ett å varje