Något lite om katten.

Av en händelse kom jag att följa ett program på TV, relaterad till Vetenskapens värld. Det handlade om tamkatten som en del av tillvaron för många människor. Ett mycket intressant program som skildrade hur vildkatten kom att anpassas till ett liv som tamkatt. Ursprungligen levde  de i Afrika som Vildkatter tillsammans med alla sina artfränder. När människan för cirka tio tusen år sedan mer och mer började ägna sig åt jordbruk och hade stora sädeslager tog man till sig katten för att bekämpa alla råttor och möss som tärde hårt på dessa. Det  visade sig att den  lätt anpassade sig till sin nya tillvaro. På relativt kort tid blev den tam eftersom den trivdes i sin nya roll.

Under en lång tid var det Egypten som blev tamkattens nya vistelseort. Under några årtusenden i dess historia betraktades katten som ett heligt djur. Det vidimeras främst genom alla gravar som upptäckts med mumifierade katter.

Hos oss i Norden kom katten genom sjöfarare. Praktiskt taget alla skepp i forna tider hade en katt i besättningen. En så kallad skeppskatt. Även där var det för att begränsa förekomsten av alla råttor. Gnagare som gav sig på både livsmedelsförrådet och tågvirket.

I våra dagar är tamkatten en uppskattad familjemedlen i många hem. Katten trivs i regel med sin tillvaro och uppträder oftast mycket tillgivet. Men i motsats till hunden som relativt lätt kan dresseras vill katten i regel sätta en mer personlig prägel på sin tillvaro. De ser gärna i första hand till sitt eget välbefinnande. De har också ett flertal sätt att kommunicera oss och tala om hur den känner sig. Jamandet är ett sätt. Om man känner sin katt väl kan man höra av dess jamande vad den vill förmedla. Ofta visar de sina känslor medelst svansen. När den har svansen rakt upp med en liten krok överst då signalerar den att den just nu trivs med sin situation. Om den viftar med sänkt svans fram och tillbaka känner den sig ytterst otillfredsställd. Den kommunicerar även med ögonen. Om den formar ögonen till smala springor kombinerade med blinkningar betyder det att den gärna söker kontakt. Med ögonen stora och runda är den vaksam och skärpt.

Under min uppväxt i Långviksmon hade vi alltid en katt. Hemma hos mor och far som barn var det alltid en grårandig honkatt av bondkattyp och som alltid lystrade till namnet Rossy. När jag själv bildade familj minns jag mest till LURVEN. Det var en gråmelerad hankatt av Manxras. Den kännetecknades av sina långa bakben och avsaknad av svans. Han hade ett enormt stort revir och gjorde ofta ortens honkatter gravida. Eftersom de då i regel i kullen fanns någon unge som saknade svans kunde han heller inte svära sig fri.