Skrivarmöda.

Någon gång emellanåt sinar det av nya fräscha idéer om vad jag skall skriva i kvällens inlägg. Idag har jag genom en viss underlåtenhetssynd inte mentalt förberett mig för vad bloggen skall handla om. Jag har ägnat min dag åt en hel del andra sysselsättningar som upptagit min tid. Bland annat en rätt diger träningsrunda. I hastigheten kommer jag inte heller på något bra uppslag. Jag upplever det som lite förargligt men tröstar mig med att i morgon är det en ny dag med en ny blogg och då kanske jag förhoppningsvis kan bättra mig.

En dikt kan jag i alla fall bilägga som i viss mån handlar om just detta dilemma.

Blogg skrivaren.

Att ständigt ta nya tag med en lysande blogg varje dag.

Finna nya genismarta drag, är en kamp av renaste slag.

Man ska jämt hitta nya uppslag, texten ha nya särdrag,

samt ha nya infall av olika slag, så läsaren känner behag.

Då kan rätta tekniken vara att tackla läsarnas skara

med att ständigt försöka förklara den svåra uppgiften rara.

Att man ej alltid kan klara att mängder av frågor besvara.

Då det ibland blir en snara som hör till det helt ogripbara.

Därför ni bör acceptera att texterna kan variera

och dessutom generöst tolerera, det ej alltid det går att servera,

eller ens en gnutta fundera på något som kan expandera,

till meningar som kan paradera på gator och torg med mera.

Men ibland kan det väl hända att man på orden kan vända, 

och en liten hälsningsfras sända. Men med bloggtorkan är det elända

att nå till alla de kända, såväl som till alla okända.

Samt därtill något klurigt avsända till alla de stackars elända

SOM VÄNTAR PÅ ATT VERSEN SKALL ÄNDA!