Smällare.

Förr i tiden va det inte lika avancerat med fyrverkerier som det är i dag. Det var mest smällare av olika utförande och kaliber. Det var nog mest så att fyrverkeripjäserna var svåra att hantera och dessutom rätt dyra. De kunde kosta ända upp till fyra-fem kronor för en enda pjäs. För den penningen fick man massor av olika smällare.

Bland de billigaste smällarna var nog Ryska smällare. Sådana kunde man få tjugo stycken av för en tioöring. De fungerade så att  en pytteliten papperspåse var laddad med sand och krut. Då man kastade den som en liten projektil mot marken kreverade den med en liten smäll. Man måste vara noga var man kastade den så att ingen person fick den på sig med påföljd att de kunde skadas.

En lite mer effektiv smällare va r Kinapuffen, lite dyrare var den och avgav en puff i stället för en smäll när den kreverade. Egentligen ganska menlös. Så fanns det också riktiga smällare. Dessa  var cylindriska tingestar av ihopvirat papper. Dessa var försedda med stubintråd som man antände, De var laddade med krut och avgav en riktig knall. De fanns i olika storlekar och priser. Ettöres, tvåöres, treöres och femöres. De som kostade fem öre avgav en ordentlig smäll när de kreverade. Det fanns även Tigersmällare. De betraktades i allmänhet som farliga och var rätt dyra dessutom. Det fanns även smatterband. Dem köpte man i rullar och fungerade så att man rev av en lämplig bit och tände på. Då blev det en serie explosioner som sträckte sig efter hela bandet. Man kunde nog få en sådan rulle om två meter för fem öre.

Beroende på betalningsförmågan hos våra sponsorer (föräldrarna) laddade man upp ett lämpligt lager av olika pjäser. Samtidigt var man angelägen om att inte slösa med krutet. Det skulle ju räcka mest hela natten. Det var nog ett rätt oföargligt smällande på den tiden som inte störde någon särskilt.