Att leva i nutid.

Visst är sommarn en skön tid. Även om det blåser en del dagar och regnet strilar ner så man vill krypa ihop inomhus. Då är det en skön konst att leva livet här och nu. Att förtränga de tankar som ägnar sig åt höstrusk och vinterkyla. Den som har förmågan att fånga varje sommardag som en oersättlig gåva, vilken lyser som en juvel i livsdiademet, har bara skön vinning av det.

Men dessvärre är det så att inom oss kryper den oroande tanken att nu blir dagarna kortare och det mörknar allt mer. Orostankar som ägnar sig åt dagar och skeende som ligger framför oss. Förmågan att tygla sådana tankar och vända dem till något positivt och vackert är som att finna en rastplats i livet. Nutiden stärker oss inför framtiden.

I kväll kompletterade jag en sommarpsalm jag skrivit tidigare och som delvis berör ovanstående spörsmål.

Den heter sommarpsalm och kan sjungas på melodin "Den blomstertid nu kommer".

När mygg i svärmar inar i varje ögonblick. De livet då förfinar med mångahanda stick.

En lycka då man känner i sommarns sköna tid, ty dessa bitska vänner de skänker ro och frid.

När knott i sommartider på alla och envar, biter så det svider en lycka man erfar.

I sommarnattens ljusning, i afton ren och klar. För denna sköna tjusning hav tack min Gud och far.

När tusen sviar svärmar omkring min ynka kropp, då känns det som man närmar sig livets sista lopp.

Då kan man bara önska att än en liten stund, få njuta sommarns grönska i själ så frisk och sund.

När livet bölja sjuder och trivsel man erfar. Vår Herre då erbjuder oss välgång alla dar.

Ty sommarns ljusa tider ger lycka ren och klar, men sedan, vad det lider, finns endast minnen kvar.

Att leva livet nu, blir den läxa som vi lär. Prisa dag som kommer och ta den som den är.

Om än myggen inar och ställer till besvär, är sköna sommardagar dock allt som vi begär.