En bedårande dårvers

En text som skall väcka en viss ovation bör ge en tämligen lämplig portion

av meningar fyllda med litteration, vilket tarvar en god penetration,

att med fullvärdig komposition, framställa förnämlig information.

Tillika ge läsarn en del frustration över drapans kufiska konstruktion,

som delvis kan skapa en situation som blir till en genial reaktion,

så denne kan släppa sin aversion till ordens konstnärligt fina funktion.

Uppbyggnad sker då med koncentration på meningsfull prima språkproduktion

vilket endast ger en viss injektion som kan hindra en viss prevention,

som kan lätta på hjärnans idéproduktion för att stärka meningars nyttofunktion.

Resultatet blir då en situation då efter fullständig kommunion.

De slutligen slängs på en sopstation och ältas och mals till total destruktion,

och bringas till fullständig separation från allt som har att göra med finfin funktion.

Kvar finns då endast en en stoftreaktion som efter enkel frugal reduktion,

gynnats av total segregation med en klyvbar atomexplosion,

vars yttersta mening är intervention till en mystisk litterär spiralrotation.

Sanningen är nämligen den att en solution har begynt att utveckla en situation.

som missgynnat fullständig allitteration som beror av en dåraktig rekonstruktion,

av meningars uppbyggnadsfason vilket sabbat en god språkkonstruktion.

Så blir änden på drapan en version som dräller av staplad prononciation.

som leder till konstig idéassociation, med mången klantig annihilation.

till läsarens fördjupade koncentration, på allt som kan synas som struntifikation.

Denna dårvers har då nått sin slutstation för att småningom bilda en kommunion.

där alla meningar fått sin annihilation som grundats på fullständig inhibition.

av verklighetens verksamma perkolation, av satsens sanna satskonstruktion.