En ohanterlig misär.

De direkta krigshandlingarna i Syrien har upphört. Men efter krigsslutet är det många problem som måste lösas' Ett av de stora utmaningarna, och som belysts i media under dagen, är hur man skall ge krigsbarnen ett tryggt och anständigt liv. Fokus har i dag legat på en enda familjs situation och som verkar kunna finna en lösning. Men i det läger dessa barn hämtats från finns det oändligt många fler som är i ett utsatt läge.

Enligt rapporterna är förhållandena i lägret närmast att betraktas som katastrofala. Man har brist på i stort sett allt som erfordras för lägerfångarnas överlevnad. Av dessa är det en stor andel som är barn som så småningom skall slussas hem till sina respektive hemländer. De är föremål för långa och segdragna förhandlingar berörande deras framtid. Sverige verkar vara ett av de länder vars intresse för sådana avtal ligger absolut i botten. På departementet verkar de vara helt utan kunskap eller plan om hur de skall hantera frågan.

I problematiken ligger också hur man skall hantera frågan om deras föräldrar som aktivt deltagit i krigshandlingarna. Man anser att de bör ställas inför rätta och dömas för sina brott. Frågan är bara på vilket sätt? Om de skall tas hem och dömas i Sverige så ställs stora krav på säkerheten. I kvällens nyhetsinslag antyddes det att man möjligen skulle inrätta en tribunal (domstol) på plats i Syrien. Men för det fordras att samtliga inblandade länder ger sitt samtycke och det kan ske med FN-s medverkan. Men det kan ta väldigt lång tid innan en sådan är på plats och med tanke på förhållandena i fånglägret kan det få förödande konsekvenser. Speciellt med tanke på barnen.

Det långa krigets helvete verkar inte löst den politiskt instabila situationen i Syrien. Vad jag kan förstå kvarstår de miserabla förhållandena i landet som var anledningen till ett folkligt uppror. Detta också efter att IS eliminerats. De stater som stödde den sittande regimen är snarast ute efter att cementera rådande förhållanden. Naturligtvis för egen vinnings skull. Detta förhållande kan orsaka väldiga problem i framtiden. FN verkar dessutom inte ha möjlighet att medverka till en förändring, handlingsförlamad som organisationen är. Men det ger oss anledning till att nogsamt följa utvecklingen.