Påskväder och annat.

Det är säkert många som gläder sig åt det fina vädret de här dagarna. En hel del har nog sett fram emot påskledigheten. Det verkar också vara gott om snö på de olika vintersportorterna. Även här i våra trakter är det rätt bra med snö kvar. Genom att det är minusgrader om nätterna orkar inte solen tära på snötäcket i någon nämnvärd grad. Skoterlederna är tämligen opåverkade varför de nog är farbara. Troligen blir det någon skotertur upp till Hemsjön i påskdagarna. För min del blir det nog i stort sett att bara ta det lugnt. Jag har eventuellt vaga planer på att hälsa på familjen Johansson i Gröntjärn någon dag. Något kyrkobesök blir det väl också.

Jag drar mig till minnes att under många herrans år var det tradition att fira påsken i Hamavan på fjällgården. Det var varje år en fin upplevelse som för min egen del innebar rätt mycket engagemang som fjälledare under veckan. Men många fina minnen har jag ifrån den tiden. Minnen som är värdefulla att äga.

Onsdagen är intecknad för ett besök vid ögonavdelningen på Örnsköldsviks lasarett. Min fine granne Sture Vikman har lovat att köra bilen eftersom behandlingen kan innebära att jag själv är förhindrad att köra bil.

Avslutningsvis vill jag önska alla ett riktigt fint påskfirande av vad slag det vara må.

VM-damhockey.

Följde finalmatchen i damhockeyn på TV. Det blev en verklig rysare med massor av märkliga situationer. Bland annat blev ett, som jag tyckte, ett regelrätt finländskt segermål bortdömt av någon underlig anledning. USA kunde vinna finalen efter efter straffläggning. Detta efter fyra perioders spel.

Den stora smällen.

Jag var ner och besökte min bror Gunnar i dag. Då kom vi att påminna oss vad som hände vid den stor tågexplosionen hösten 1952. Det var vid tretiden på eftermiddagen, jag hade just kommit hem från ett uppdrag med en traktor. Då upptäckte vi att det vällde ut rök från ett tåg som passerade. Av den anledningen stannade det vid järnvägsstationen. Det tog inte lång stund förrän vi hörde explosioner precis som om det varit krig.

Det visade sig att det var ett tåg fylld med pansarbrytande granater som börjat brinna. I hettan från eldhärden begynte de explodera.  Genom ett rådigt ingripande av tågklareraren kunde vagnarna framför eldhärden kopplas loss och dras en bit från explosionsområdet. Genom den  manövern räddades samhället från att helt utplånas. De tre närmaste vagnarna var nämligen var och en lastade med 15 ton trotyl som om de exploderat det endast varit en tom krater i närområdet.

Det dröjde endast någon dryg halvtimme så var brandkår på plats. Eftersom jag inte så lång tid innan slutat min utbildning till brandman ryckte jag in och var brandmännen behjälplig med att få fram vatten till de två fastigheter som antänts av de exploderande granaterna. Jag ställde också upp som strålförare när det var klart med vatten som pumpades fram från en brandpump nere vid KATTJÄRN.

Under en tidrymd av ungefär två timmar exploderade cirka trehundra granater och kastade projektiler upp till flera kilometer. När jag stod och bekämpade elden vid den övertända Konsumfastigheten ven det oupphörligt i luften omkring mig. Vid varje granat som briserade vajade eldslågorna fram och tillbaka av lufttrycket. Efteråt kan man ifrågasätta nyttan av brandbekämpning en sådan gång. Det har nog varit bättre att byggnaden brunnit ner till grunden. Det som var kvar efter branden hade i alla fall inget värde utan vållade bara arbete för att få det sanerat.

Som genom ett under kom ingen enda människa till skada.

Händelsen blev upphov till ett medieuppbåd som efter den tidens mått var gigantiska. Några Stockholmstidningar med journalister och fotografer chartrade ett flygplan som kunde landa på Storsjön. De gjorde reportage och tog bilder som de sedan flög hem till Stockholm med. På den tiden fanns inte de tekniska hjälpmedel som finns i dag.

Jag bifogar till slut en bild som visare de två fastigheter som brann ned.

Krafs.

Fast inget märkligt händer,

det går en dag i sänder

till ingen nytta länder

den på något vis vis.

I nån av dessa dagar

då jag friden jagar

råder tidens lagar

ändå på något vis.

Då den till ingen nytta är

jag endast ett begär

den skall ej vara till bevär

på något enda vis.

Så  uti denna vers

med ord i kors och tvärs

der blit en svettig pers

på alla sätt och vis

Då denna torra poesi

riskerar snart att bli

en dikt med ingen mening i

på något konstigtvis

En tydlig förändringsprocess.

I dag meddelades att Nyamko Sabuni ställer upp som kandidat till partiledarposten för Liberalerna. I och för sig ett intressant namn eftersom hon säger att hon vill samla de liberala krafter som redan finns i Sverige. Men även för att, om hon väljes, det blir ytterligare ett parti med en kvinnlig ordförande. Med det skulle könsfördelningen bli än mer jämbördig.

Historiskt sett är det inte många årtionden sedan det var otänkbart att en kvinna skulle leda ett politiskt parti. Av tradition var det förbehållet männen. Sett i nutidens perspektiv kan det synas vara en oförsvarbar diskriminering av kvinnan. Man kan misstänka att man därigenom försummat den potential av kvinnokraft som alltid funnits i mer än hälften av landets befolkning. De senaste årens erfarenheter har visat att utvecklingen har varit till gagn för ett nytt och modernare sätt att tänka politiskt. Inte därför att de varit kvinnor utan därför att de visat stor handlingskraft och kompetens.

Jag tillhör de som tycker det är tillfredsställande att "mankvinnaperspektivet" fått träda tillbaka. Och tyngdpunkten läggs på de personliga egenskaper som behövs för att sammanjämka alla krafter som finns i ett idéburet parti. Som till exempel Liberalerna. Det skall naturligtvis bli intressant att följa turerna fram till ett partiledarval.

En god konversation.

Varannan onsdag är det en samling för daglediga i Missionskyrkan. Det är kommunens omsorgsförvaltning  genom "Träffpunkten" som står för initiativet. Det är ett tiotal (mest pensionärer) som träffs regelbundet. I dag var det mest resonemang omkring olika frågor. Då kom vi också in på dialekter och dess betydelse för språkets utveckling. Hur det i olika dialekter finns ord och uttryck som mycket väl kunde ha platsat i riksspråket. Dialekterna är för det mesta inspirerade av den lokala befolkningen. Redan i mitten av 1800-talet konstaterades det i en doktorsavhandling att i de byar som var mest isolerade från omvärlden utvecklades de mest genuina dialekterna. Avhandlingen kartlade det dialektala språket i området Nolaskogs. Det fastslogs att i de inre delarna av Anundsjö och Björna socknar talade folket mer utpräglad dialekt än vid kusten. Det antogs bero på att kustborna inte var lika isolerade från språkliga influenser. Genom sjöfart och annat fick de språkligt inflytande från ett större geografiskt område.

Som jag inledningsvis antydde finns det många geniala ord och ordvändningar i våra dialekter. Exempelvis är ordet "gatt" mycket användbart. Motsvarande i rikssvenskan skulle kunna bli: "jag var tvungen (till att)". Andra exempel är: Köl = Hyvelspån, Rack = Räckte, Bam = Rotändan (på en stock), Bös = Burdus, Dôrsk = Moloken, Frö = Förfrysa sig osv. osv.

De allra flesta som läser min blogg har  nog upptäckt att jag är en hängiven ambassadör för dialekterna vart än de finns i vårt avlånga land. Därför avslutar med en liten historia på mål. Pojken som blev skickad på affären för att handla fick frågan när han kom hem: "Rack pärninga? Ja dam rack".

Årstidsväxlingar.

Jag tycker det är bra som vi har här på våra breddgrader med olika årstider som löser av varandra. Dels har varje enskild årstid sin särprägel men också sin charm. Det finns då hela tiden något man kan känna tillfredsställelse över. Så har senvintern och våren sin prägel som gör det gott att leva. Då får man välkomna de allt fler soltimmar som ger en signal om den sommar som kommer så småningom. Det känns skönt när den värmande solen smeker de vita vidderna. Men till en riktig nordisk vår hör även de dagar då snålblåsten viner med tillhörande snödrev och miserabel temperatur.

Då man är tvingad att svepa jackan och halsduken allt tätare om sig när man går den dagliga promenaden ner till samhället. Ty till en riktig vår hör det ombytliga vädertyperna som gör varje vårdag till en spännande upplevelse.

En nyskriven dikt beskriver dess beskaffenhet.

Vårens ego 

Våren tvekar med en lynnnighet,

vinter är det än en liten tid.

En brottningskamp är den okynnighet

som väderguden visar oss därvid.

Det ger oss prov på vårens rätta lynne

då vädret växlar. Dag till dag.

Ty denna årstid har ett eget kynne,

som också har ett visst behag.

Vi vet att har vi bara tålamod.

Kommer sommarns dar så småningom.

Och har vi blott en vilja god.

Så får vi njuta av dess rikedom.

Det visar oss att varje årstid

exponerar just sin rätta charm

så varje gång vi lever uti vårtid

vi fylls utav en ljuvlig känsla varm.

Slutrapport.

Nu är det klart vilka lag från kvalet som MODO kommer att tampas med under kommande allsvenska säsong.

Leksand har förut kvalificerat sig yill spel i SHL. I kväll blev det klart att Oskarshamn blir SHL-lag och Timrå spelar allsvenskt spel. Det kommer att innebära att det blir ytterligare derbymatchar. Derabbningarna mellan MODO och Timrä brukar vara spännande och intressanta matcher. Allsvenskt spelar också Mora som slogs ut av Leksand. Därmed slutrapporterat för säsongen.

Det kan ju bli intressnt om man är så pigg och alert att man kan följa kommande matcher. Mendet kan kanske bli för mig som i nedanstående anekdot:

Fotografen från lokaltidningen är utsänd för att ta en bild av en herre som skulle fylla nittio.

Innan han går säger han: "Jag hoppas verkligen kunna komma tillbaka och ta en bild när ni fyller hundra"-

90-åringen svarar direkt: "Ja det skall nog gå bra. Ni ser ju rätt  så frisk och kry ut".