Ett gammalt klot.

Jordklotets uppkomst har man daterat till cirka 4,4 miljarder år. Under den långa tidsperioden har det genomgått många förändringar. Landmassor har förflyttat sig så att jordytan har förändrats till omfång och utseende. Uppkomst och utveckling av levande varelser har också skett under en tidsperiod av dess historia. Vidare har man konstaterat att i varje fall vid två tillfällen har så gott som allt levande varit på väg att utplånas. Det första tillfället var när dinosaurierna försvann. Vid båda tillfällena tror man att det utlösts av stora naturkatastrofer. Vid ett tillfälle genom ett gigantiskt meteoritnedslag (dinosauriernas död) och vid det andra genom omfattande uppvärmning som utlöst skogsbränder som förbränt en stor del av jordens yta och förmörkat solen. Med spolierade livsbetingelser som följd.

Båda gångerna har klotet klarat sig tämligen väl och snurrat vidare. För att så småningom kunna erbjuda det liv som fanns kvar drägligare livsbetingelser. Således kan man inte betrakta spolierad miljö och sabbade livsbetingelser som något unikt. Något som aldrig tidigare inträffat. Skillnaden kan möjligtvis vara att det den här gången är människan som intelligent varelse som har en negativ påverkan på klotets förutsättning att erbjuda hygglig livsmiljö. Klotet snurrar således vidare så länge solen levererar den energi som erfordras för dess existens. Den energin har man konstaterat skall räcka ytterligare många miljarder år. Då solen slutligen exploderar i en supernova som lämnar ett så kallat svart hål efter sig. Finito!