Skogen gav arbetstillfällen.

Under många decennier i slutet av 1800-talet och till mitten av 1900-talet var arbetet med skogsavverkning en given inkomstkälla för folket i de små skogsbyarna och boställena. Det betydde att under några korta vintermånader skulle man avverka så mycket skog som möjligt och forsla virket till närmaste flottled. Allt ifrån varje daggryning och till dess mörkret kom var man verksam. Allt eftersom dagsljuset förlängdes blev arbetsdagarna också allt längre. Det var inte ovanligt att under vårvinterns ljusa dagar det kunde bli dagsverken upp till 12-14 timmar. Innan de moderna skogskojorna kom var det vanligt att man bodde i någon hastigt tillkommen jordkula.

För att forsla timret ner till sågverken nere vid kusten flottade man timret i bäckar och åar i speciellt iordninggjorda flottleder. För att frakta virket använde man hästen som dragkraft. När man lastat stockarna på timmerdoningen var det att finna en gynnsam väg ner till upplägget vid bäcken eller älven. Tillgång till ett lämpligt snötäcke var därvid av största vikt.  En väl anlagd basväg som anpassats till terrängen på bästa sätt var en förutsättning.

Ju längre det skred fram emot vårvintern med solvarma dagar som tärde på det ack så viktiga snötäcket desto hetsigare blev arbetsdagarna. Ofta var påsktiden en tid då det gällde att forsla ner de sista återstående timmerstockarna innan snön smälte undan och barmarken blev allt för framträngande. Därför tänker jag varje påskhelg på att den förr i tiden ofta utgjorde finalen på en lång och slitsam vinter.

Det var stora mängder timmer som på detta sätt gynnade sågverken och därmed också sågverkspatronerna. Jag läste någon uppgift om att vissa år på 1920-talet flottades ända upp till 20 millioner stockar på Gideälven. En ofantlig mängd, hanterade av slitna skogsmänniskor.

Numera är den manuella avverkningen ett minne blott. De gamla kämparna har för länge sen förmultnat i sina gravar. Byarna är öde och bosättningarna skattat åt förgängelsen. Gigantiska maskiner har tagit över verksamheten. Den mängd timmer en skogsarbetare fällde under en lång vinter avverkas nu på mindre än en dag. Det är troligen bara en tidsfråga när dessa maskiner blir förarlösa och manövreras från en gigantisk central som kan vara förlagd till -Stockholm. Som därmed än mer gynnas av den rikedom som för det mesta finns i Norrland.