Den stora smällen.

Jag var ner och besökte min bror Gunnar i dag. Då kom vi att påminna oss vad som hände vid den stor tågexplosionen hösten 1952. Det var vid tretiden på eftermiddagen, jag hade just kommit hem från ett uppdrag med en traktor. Då upptäckte vi att det vällde ut rök från ett tåg som passerade. Av den anledningen stannade det vid järnvägsstationen. Det tog inte lång stund förrän vi hörde explosioner precis som om det varit krig.

Det visade sig att det var ett tåg fylld med pansarbrytande granater som börjat brinna. I hettan från eldhärden begynte de explodera.  Genom ett rådigt ingripande av tågklareraren kunde vagnarna framför eldhärden kopplas loss och dras en bit från explosionsområdet. Genom den  manövern räddades samhället från att helt utplånas. De tre närmaste vagnarna var nämligen var och en lastade med 15 ton trotyl som om de exploderat det endast varit en tom krater i närområdet.

Det dröjde endast någon dryg halvtimme så var brandkår på plats. Eftersom jag inte så lång tid innan slutat min utbildning till brandman ryckte jag in och var brandmännen behjälplig med att få fram vatten till de två fastigheter som antänts av de exploderande granaterna. Jag ställde också upp som strålförare när det var klart med vatten som pumpades fram från en brandpump nere vid KATTJÄRN.

Under en tidrymd av ungefär två timmar exploderade cirka trehundra granater och kastade projektiler upp till flera kilometer. När jag stod och bekämpade elden vid den övertända Konsumfastigheten ven det oupphörligt i luften omkring mig. Vid varje granat som briserade vajade eldslågorna fram och tillbaka av lufttrycket. Efteråt kan man ifrågasätta nyttan av brandbekämpning en sådan gång. Det har nog varit bättre att byggnaden brunnit ner till grunden. Det som var kvar efter branden hade i alla fall inget värde utan vållade bara arbete för att få det sanerat.

Som genom ett under kom ingen enda människa till skada.

Händelsen blev upphov till ett medieuppbåd som efter den tidens mått var gigantiska. Några Stockholmstidningar med journalister och fotografer chartrade ett flygplan som kunde landa på Storsjön. De gjorde reportage och tog bilder som de sedan flög hem till Stockholm med. På den tiden fanns inte de tekniska hjälpmedel som finns i dag.

Jag bifogar till slut en bild som visare de två fastigheter som brann ned.